Den ödesdigra skördeanden 1933 blev en dyr affär för Lars Ståhlberg. När det ändlösa letandet på kornåkern inte gav något resultat köpte han Ingrid en uppsättning sparringar. I väntan på fyndet.

Men det lät vänta på sig. Sparringarna färgades sorgligt svarta med tiden.

Kornåkern glömde man så småningom och åren gick. Man firade både 1, 20, 30, 40 och 45-årig bröllopsdag. Och av bara farten höll det på att bli guldbröllop också utan originalringarna.

Man lade ner jordbrukandet själv och Sigurd Walker på Holmsnäs arrenderade jorden. Så även kornåkern.

När han före vårsådden harvade åkern glimmade det till. Där låg Ingrids förlovningsring helt oskadad. 23 karat och med till synes purfärsk gravyr – Lars 24/12 1926.