Annons

Annons

Annons

Efter hundra gyllene år – så havererade den svenska lokalpressen

Presstopp är en journalistisk term som används när man avbryter tryckningen för att få in en senkommen nyhet.

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

På det sättet är titeln till Anders Malmstens bok Press Stopp (han har valt att skriva det så) något svårtolkad. Det finns en underrubrik som bättre fångar vad boken handlar om. ”Landsortspressen regerade i 100 år, men havererade på 7 år. Vad var det egentligen som hände?”

Vad hände egentligen med den svenska lokaltidningen, som dominerat medielandskapet under ett sekel men sedan vacklade? Det reder Anders Malmsten ut i sin bok. Bild: Jonas Ekströmer/Scanpix

Omvandlingen av den svenska dagspressen under de senaste decennierna är verkligen ingen nyhet, men Malmsten försöker förtjänstfullt förklara varför det skedde och hur det gick till. De sju år som titeln syftar på är åren 2013 till 2019. Den perioden är kulmen på de omfattande ägarförändringar som skett under de senaste tjugo åren. Eller omsatt i siffror; vid millennieskiftet fanns det 35 ägare till Sveriges då hundra dagstidningar. I dag ingår alla utom en i de tre ägargrupperna Bonnier, Schibsted och Norrköpings Tidningars Media, NTM.

Annons

Annons

Dagspressens affärsidé bygger på att man tar in prenumerationsintäkter från läsarna och reklamintäkter från annonsörerna. Det är två ben som under lång tid gett en mycket stadig grund att stå på, främst för förstatidningarna, det vill säga de som dominerar sin hemmamarknad.

Affärsmodellen är egentligen ohotad ända fram till början av 90-talet. Sprickorna i bygget - eller om man så vill hoten mot affären - kommer från flera håll; kommersiell radio och tv gör sitt intåg, gratistidningarna (främst Metro) bryter ny mark och i mitten av 90-talet ser vi de första konsekvenserna för medierna av internet; den nya tekniken, som några år senare stavas Facebook och Google eller tar gestalt i mobiltelefonen, kommer att dränera tidningarnas affär både vad gäller prenumerations- och annonsintäkter.

Här tycks det finnas ett ”last mover advantage” eftersom de företag som är sena i starten eller sitter passiva i båten kommer att ta hem hela potten.

Det är inte heller så att tidningsägarna sitter passiva i den nya mediesituationen, konstaterar Malmsten. Reklamradiostationer förvärvas, den egna digitaliseringen med webbsidor tar fart, lokaltidningarna startar egna gratistidningar och man försöker på olika sätt värna den egna viktiga eftertextannonseringen (det som idag sköts av sajter som Blocket och Tradera eller på Facebook).

Det är åtgärderna på hemmaplan. Samtidigt pågår intensiva diskussioner om fusioner och konsolidering av företagsstrukturerna. Det gäller att bli större för att hitta synergier kring framförallt tryck, administration och utvecklingsresurser.

Annons

Anders Malmsten är själv gammal journalist och går i sin bok till botten med omvälvningen av lokalpressen: hur teknik och ägandeförändringar sätter bastionen i gungning. Pressbild.

Annons

Den första stora tidningsaffären genomförs 2005 när Centertidningar säljer sina 10 dagstidningar för då svindlande 1,8 miljarder kronor. Köpare är ett konsortium med Stampen (ägare av Göteborgs-Posten) samt Mittmedia (dit Sundsvalls Tidning hör). Under de kommande åren sker ytterligare ett antal affärer med familjeägda eller stiftelseägda företag. Allt för att – som man tror – värna den egna marknaden och hålla stången mot de stora internationella aktörerna.

Det är rätt tänkt, konstaterar författaren, och hänvisar till det som brukar kallas ”first mover advantage”, det vill säga att den som först drar nytta av en teknisk innovation tenderar att få ett försprång som konkurrenterna inte kan ta in. Men ändå blir det fel.

”Ut med papperet, in med nätet”, fungerade inte eftersom de nya intäkterna på nätet var rännilar jämfört med den gamla tidningsaffären.

Paradoxen är att här tycks det finnas ett ”last mover advantage” eftersom de företag som är sena i starten eller sitter passiva i båten kommer att ta hem hela potten. I första hand handlar det om Bonnier och norska Schibsted. I början av 2019 förvärvar Schibsted Stampen och Bonnier Mittmedia. De två företag som tydligast ville utmana jättarna och skapa ett tredje dagspressblock, förlorade spelet.

Annons

Så åter till frågan i underrubriken; vad var det egentligen som hände? Malmsten menar att Stampen och Mittmedia tog för stora risker. Skuldbördan på grund av dyra förvärv blev för stor, samtidigt som man gick alldeles för snabbt fram med digitaliseringen. ”Ut med papperet, in med nätet”, fungerade inte eftersom de nya intäkterna på nätet var rännilar jämfört med den gamla tidningsaffären.

Annons

Det är ett gediget aktstycke Malmsten presenterar när han reder ut turerna i de många tidningsaffärerna som förändrat medielandskapet; aktörerna, visionerna, konflikterna, strategierna, historien – allt finns med. Så är han också en journalistmurvel i grunden. Pappan var mångårig chefredaktör, själv gick han från ett sommarvikariat på Örnsköldsvik Allehanda till jobb inom de större dagstidningarna och tidskriftsvärlden innan han hanterade strategifrågor inom Bonnier-koncernen.

Frågan är dock om inte boken blir mer en läsning som case för studenter vid Handelshögskolan än en tankeställare för den vanlige dagstidningsläsaren eller medborgaren. Det är synd med tanke på den roll medierna spelar för vår demokrati inte minst i dessa dagar.

Malmsten ägnar sig förvisso åt den aspekten också och han gör det med en positiv grundton när han utmanar sig själv som siare om framtiden. I stort sett alla tidningar finns kvar trots ägarturbulensen, konstaterar han. Lokaljournalistiken upplever en renässans och antalet prenumeranter, främst digitala, ökar igen. Utan sammanläggningar skulle ett antal titlar ha försvunnit, hävdar han.

Annons

Till sist: Har du läst så här långt så kanske du undrar vilken dagstidning som inte igår i ett av de tre stora blocken. Svaret är Haparandabladet. Upplagan är 2 800 exemplar och tidningen kommer ut två gånger i veckan. Åtminstone i skrivande stund.

Kjell Carnbro

(Recensenten var chefredaktör för Sundsvalls Tidning 1989–2011 och även ledamot av Tidningsutgivarnas styrelse under en del av den tid som boken refererar.)

Fakta

Anders Malmsten: Press stopp

Ekerlids Förlag

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan