Annons

Annons

Annons

Sundsvall

Debatt
Aspelins Bengt Lindström-museum är ingen given succé

Den fria och professionella konsten behövs mer än någonsin i vårt kommersiella och teknokratiska samhälle.

Men tyvärr har konsten (tack vare detta samhällsklimat?) på senare år tappat mark på flera orter i Sverige, bland annat i Sundsvall.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Museet visar färre konstutställningar än för något decennium sedan. Sundsvalls konstskola är nedlagd. Specialutställningen med skulptören Carl Friesendahls ateljé och donerade verk av honom är nedmonterad och ersatt av en utställning för barn om Pettson och Findus.

”Offret”, oljemålning av Bengt Lindström, 1967. Sundsvalls museums konstsamling. Bild ur bokverket Lindström. Av Alain Bonfand, 1993.

Konst ur museets samlingar visas inte längre i egen rätt, utan enbart i form av enstaka verk att användas som studiematerial i en målarverkstad för barn. Det bästa kan bli det godas fiende. När ett urval av museets konstsamling tidigare visades i professionella hängningar, hände det att en del besökare kippade efter andan, när de kom in i lokalerna och mötte styrkan och skönheten i de utställda verken. Grunden för detta var också en sorts pedagogik!

Annons

Annons

Konstsamlingen har alltsedan museets tillkomst 1956 kontinuerligt byggts upp genom inköp och donationer för att spegla regionens och samtidens konstskapande. Verken utgör idag ett kulturarv.

Sundsvall borde idag faktiskt skämmas för att utmärka sig genom att som enda svenska stad av jämförbar storlek, men också mindre, inte kunna visa konst i separata lokaler!

Jag skall här inte ta upp plats med någon namedropping av konstnärer som ingår i samlingen. Men enskilda verk från Sundsvalls museum har genom åren lånats ut till utställningar på konstmuseer runt om i landet och även utomlands. Sundsvall har då fått ståta som ägare till dessa verk.

Nu är det så länge sedan de klassiska verken i museets samling visades att det är risk att de glömts bort. Nya generationer har inte sett dem alls.

Svenska konstmuseer, tidigare med många tekniska brister, har numera sedan 1990-talet uppgraderat sin tekniska standard på lokalerna till kontrollerade värden på säkerhet, temperatur, luftfuktighet, ljusförhållanden med mera för att på bästa sätt kunna ställa ut och vårda konst för framtiden. Svenska konstmuseer har professionaliserats.

Dessa uppgraderingar gör inte enbart att konstsamlingarnas fortbestånd säkras för framtiden. Uppgraderingarna möjliggör också, till besökarnas glädje, att viktiga konstverk från andra museer tillåts lånas in och visas i tillfälliga utställningar. Och en godkänd säkerhet ger rätt till så kallad utställningsgaranti från staten som går in som ekonomisk garant för inlånade verk.

Annons

Samtal, oljemålning av Bengt Lindström 1967. Sundsvalls museums konstsamling. Bild ur bokverket Lindström. Av Alain Bonfand, 1993 (något beskuren).

Tyvärr går inte Sundsvalls museums lokaler i Kulturmagasinet att uppgradera mer än marginellt. Den enda vettiga lösningen, för att visa museets konstsamling och tillfälliga konstutställningar i Sundsvall, är sedan länge att bygga nytt. Sundsvall borde idag faktiskt skämmas för att utmärka sig genom att som enda svenska stad av jämförbar storlek, men också mindre, inte kunna visa konst i separata lokaler!

Annons

För att klargöra begreppen vill jag säga att ett konstmuseum i svensk statlig eller kommunal regi inte enbart visar och bevarar sin konstsamling utan också arrangerar tillfälliga konstutställningar, tänk till exempel på Norrköpings och Borås konstmuseer,, båda kommunala.

Enligt normal standard bör ett konstmuseum innehålla lokaler för visning av samlingarna, magasin för samlingarna, lokaler för tillfälliga utställningar, lokaler för registrering, fotografering och annan hantering av konst, för pedagogisk verksamhet, eventuell gästateljé, programverksamhet, verkstäder, kontorslokaler, bibliotek, butik, kapprum och dylikt.

Sundsvalls museum har i sin samling redan representativa verk av Bengt Lindström.

Sundsvalls behov av ett konstmuseum är alltså av många skäl och sedan länge uppenbart. För snart ett år sedan skrev Susanne Holmlund i en artikel i Sundsvalls Tidning att, när kommunen försöker locka nya företag att etablera sig i trakten, måste den kulturella infrastrukturen vara uppgraderad bland annat för musiklivet och teatern. Susanne Holmlund skrev också att det måste finnas ett konstmuseum för att Sundsvall skall vara lockande för eventuella nyetableringars anställda. Redan boende i Sundsvall och turister är förstås lika viktiga som publik.

Annons

I Sundsvalls Tidning den 26 augusti i år skrev Mittuniversitets rektor Anders Fällström och Scenkonst Västernorrlands vd Mikael Flodström en debattartikel om att kultur och bildning måste ges mer plats i Sundsvall. Det är mer än någonsin dags för att öka ambitionerna för ett konstmuseum i Sundsvall!

Just nu finns ett förslag från konsthandlaren Curt Aspelin om att Sundsvalls kommun skall ordna ett konstmuseum för att härbärgera och visa hans samling om c:a 2.000 verk av Bengt Lindström.

Annons

Kommunen skulle svara för drift och personal enligt ett avtal på 25 år!!! Av följande skäl tycker jag inte att detta är en god idé:

Sundsvalls museum har i sin samling redan representativa verk av Bengt Lindström. Det handlar om tre målningar från 1960-talet, den bästa perioden i Bengt Lindströms konstnärskap.

Det var då han slog igenom stort i Europa med dramatiska kompositioner med människor och djur i klara färger och med en slags vild skönhet. Bengt Lindström hade på 1960-talet även utställningar på svenska museer som Borås konstmuseum, Sundsvalls museum, Göteborgs konstmuseum och Norrköpings museum. Bengt Lindström-målningar av senare datum har också köpts in till Sundsvalls museum liksom flera litografiska serier, etsningar och modeller av skulpturer. Allt som allt kan detta fylla ett större rum.

Museichef Daniel Eklund med en annan pärla ur Sundsvalls museums konstsamling, Sigrid Hjerténs ”Blondinen och brunetten”. I dag visas inte museets konst kontinuerligt.

Det är ingen hemlighet att Bengt Lindströms verk under senare år tappade något av spänsten i formen. Man blir ledsen av att se detta. Michelle Lindström, Bengt Lindströms andra hustru, som under många år drivit ett stort galleri i Paris, ville göra allt för sin mans konst. Tyvärr fick hon på 1990-talet göra den bittra erfarenheten att inget svenskt konstmuseum ville ställa ut Bengt Lindströms konst.

Annons

På gallerier, inte minst i Spanien och Italien, men också i Sverige, fanns dock intresset kvar. Och Sundsvalls museum ordnade 1995 en stor retrospektiv utställning med inlånade verk av Bengt Lindströms till hans 70-årsdag! Urvalet av inlånade verk gjordes i samarbete med Bengt Lindström och hans hustru. Inga verk som tillhörde Curt Aspelin var med, men förmodligen finns några då utställda verk i hans ägo nu genom inköp från Bengt Lindströms dödsbo.

Annons

Med detta vill jag säga att det för Sundsvalls kommun inte är någon given succé med ett museum för Curt Aspelins Lindström-verk. Bengt Lindström var en intellektuell person som med sin vänliga folklighet också var en omtyckt i Sundsvall. Inom konstkretsar är dock många kritiska till delar av hans konst.

Curt Aspelin föreslår ett Bengt Lindströmmuseum i Sundsvall/Timrå. Debattören känner sig tveksam till detta och förordar hellre ett allmänt konstmuseum där verk av Lindström kan ingå.

Bild: Mikael Engström

I sammanhanget bör också nämnas att det på länsmuseet i Härnösand finns en stor Lindströmsamling där bland annat hans stora gudaporträtt ingår.

Om man i Sundsvall hoppas på att Aspelins Lindströmsamling i ett eget museum skall bana väg för ett konstmuseum i Sundsvall så tror jag man lurar sig själv. Ett museum för Aspelins konst riskerar att bli för litet och för hastigt hopkommet för att bli grunden för ett konstmuseum i Sundsvall. Enmansmuseer brukar inte vara någon attraktion i längden. Och museet kan locka Lindströmfans redan med verk ur de egna samlingarna .

Om man däremot redan idag hade haft ett fungerande konstmuseum i Sundsvall och kommunen tyckt sig ha råd med ett konstmuseum till så kunde man kanske ha försökt hitta en ledig lokal, renovera och anställa personal för att driva detta museum på prov i 2-3 år. Men Aspelin vill ju ha en långsiktigare lösning.

Prio 1 för kommunen måste vara att ta över initiativet och äntligen börja projektera ett kommunalt konstmuseum, med analyser av verksamhetens funktioner, huvudmannaskap, ekonomi, organisation med mera som mynnar i ett program för en arkitekttävling.

Barbro Björk, konsthistoriker och tidigare utställningsintendent på Sundsvalls museum

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan