Annons

Annons

Annons

Skönsberg

Debatt
Ett år sedan: När får vi se Skönsbergs fyrbåk lysa igen?

Ännu en påminnelse om den nedblåsta skulpturen "Spiral reflex".

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

För ett år sedan när det blåste som mest stod den och svajade, skulle den klara vindstötarna? Nej, den föll med ett brak vid 14-tiden den 14 januari, och skadade dessbättre ingen levande varelse. Efter att ha legat på det lilla torget i 16 dagar så flyttades den till en säkrare plats.

Spiral Reflex av Arne Jones restes 1960 i Skönsberg.

Bild: Maria Eilertsen

Frågor uppstod: Varför föll den? Kan den lagas och sättas upp igen och vad kostar det? Sundsvalls kommun äger skulpturen. Ansvar för skulpturen har Stadsbyggnadskontoret tillsammans med Sundsvalls museum. Undersökningar har sannolikt inletts, men vad man kommit fram till och vad som ska ske med Spiral reflex är inte officiellt känt.

Annons

Annons

Barbro Björk, tidigare intendent vid Sundsvalls museum, skrev en artikel i ST 4 juli och påminde om skulpturen: hur den såg ut, på vilket sätt den var speciell, när den kom dit, vem som hade gjort den, var den stått och vad som utmärker platsen samt varför den är värd att sätta tillbaka på sin plats. Så här skrev Barbro:

"Minns ni hur skulpturen såg ut? Fotografiet ger en föreställning, men utseendet växlade beroende på synvinkel och ljusförhållanden. Materialet är aluminium med ytor målade i svart kontrasterande mot ljusa, konkava aluminiumytor med spegeleffekt. Vid mörker lystes de ljusa fälten upp av åtta strålkastare placerade vid foten, mitten och på krönet. Den 14 meter höga skulpturen blev då som en fackla i stadsbilden. Formen ger associationer till ett växande där den övre delen, med en lätt vridning, uppstår ur den undre delen."

När den restes 1960, och konturerna av det nya och moderna Skönsberg började klarna, väckte den uppmärksamhet, frågor och debatt: Vad föreställer den? Har den moderna konsten nu slagit sig ned i de gamla arbetarkvarteren? Vad vill konstnären säga med verket?

Bild: Mats Olsson

Jag skrev om skulpturen i ett av Arne Jones-sällskapets medlemsblad (maj-21) och tyckte efter mätningar att den också uttryckte form à la 'det gyllene snittet'.

Annons

Skulpturen är tvådelad på höjden. Konstnären ville kanske visa den harmoniska proportionen mellan skulpturens två delar, ca 5 m resp ca 8 m ≈ 14 meter; nedre delen förhåller sig till övre delen som den övre delen förhåller sig till hela skulpturen, ett exempel på 'det gyllene snittet' !

Annons

Frånsett konstnärens avsikt och betraktarens åsikt framträder verket som en fyrbåk. (Fyrbåk kallas en hög konstruktion eller byggnad avsedd att bära upp en belysning typ fyr, i äldre tider en eld, till vägledning för sjöfarande. Jfr Vårdkase.)

Men, på vad sätt bistår den vid vår navigering i tillvaron? Vad slags vägledning ger den?

Den stod där som ett minnesmärke över en osedvanligt kreativ konstnär och en osedvanligt kraftfull tidsanda när det moderna Sverige på allvar byggdes. Kanske betyder det något att den placerades på ett torg, utanför det numer sålda "Folkets hus" och strax intill Medborgargatan? Kanske kan en samhörighet ses mellan konstverket och omgivningen? På så sätt att konstverkets "funktions-realitet" avspeglas, inte bara i betraktarnas ögon, utan också i omivningen?

("Konstens funktionsverklighet" var den formulering Arne Jones och Lars Ahlin använde för att beskriva konstverkets möte med sina "avläsande uttolkare", som alltså - menade Arne och Lars - utgör konstens, målningens / skulpturens / textens "sociala korrelat".)

Annons

Svante Junker är sekreterare i Arne Jones-sällskapet.

Bild: Susanne Holmlund

Verket signalerar kanske budskapet att vår tillvaro kan formas genom vår egen kraft? Till exempel att Sköns Köping bildades 1948 och att Folkets hus senare uppfördes invid det lilla torget där Jones Spiral reflex placerades; eller på så sätt att tiderna förändras, att Sköns köping har upphört och sedan 1965 ingår i Sundsvalls kommun, att Folkets hus har avyttrats och att Sundsvalls kommun numer äger konstverket?

Annons

Lyste gjorde den när den blåste omkull och vi hoppas få se den lysa igen. Det torde ordna sig genom kommunens försorg: metallarbete med konstnärlig hänsyn och montage av elbelysning i enlighet med Jones tanke / utformning - samt starkare fästelement (bättre svetsar vid de fyra vinkeljärnen mot bottenplattan som bär upp skulpturen) !

Kommer den på plats så finns den återigen att upptäcka bortom hemmablindheten; sådant vi ser varje dag utan att upptäcka det. Mycket är så invant och vardagligt att vi sällan tänker på det; det försvinner i en välbekant anonymitet, till sist ser vi det inte.

Som med all konst, måste betraktaren stanna upp, iaktta, skifta position, se från ett annat håll, låta de egna intrycken sjunka in. Och varför inte jämföra sina egna intryck med någon annans, slå sig ned vid det närbelägna kaféet och samtala om intrycken, och om verket.

"När det gäller konst måste man ju känna efter, det tar tid." Det sa Arne själv.

Svante Junker, sekreterare i Arne Jones-sällskapet

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan