Just när jag har lagt ut några av de senaste semesterbilderna på Instagram får jag syn på boken jag köpte under resan. Den får mig att undra vad jag håller på med. Jag har hunnit klättra rätt högt på ålderstrappan, ändå är jag ett barn av en tid med skrollande hjärnor och skruvade tankar. En tid av självupptagenhet och självförhärligande. Har människan alltid varit så här exhibitionistisk? Eller är skillnaden bara plattformarna vi har i dag, där vi kan synliggöra oss själva, och vad gör det i så fall med oss?