När nyårsraketerna har slocknat och smällarna tystnat. När Sundsvallsfjärdens mörka vatten flyter ihop med natthimlen. När ett nytt år har tagit fart och vardagen är här klär jag på mig ett par lager och ger mig ut under månskäran. Vid skogskanten står två rådjur och väntar på att lugnet ska lägga sig längs villagatorna. Det är så jag tolkar paret som plötsligt tar sats och trippar framför mig ett hundratal meter, för att sedan ställa sig blickstilla. De vänder på sina huvuden och vi får ögonkontakt. "Du är inte farlig va?" signalerar duon, som med ett skutt snart försvinner in under de gungande granarnas grenar. Jag blir stående en stund för att samla ihop intrycken. Rådjuren brukar visa sig ibland när jag är ute under tidiga morgnar, men den här gången kändes det annorlunda. Det var något med de där ögonen, så skygga, men ändå fulla av tillit.