En busschaufförsutbildning till Sundsvall låter ju bra i mångas öron, men vore det inte också bra om arbetsgivaren Nobina först och främst kunde rikta blicken inåt och ta hand om den personal man redan har?

Har ni ställt er frågan varför ni hela tiden behöver nya busschaufförer? Varför många säger upp sig och byter jobb?

Många busschaufförers vardag består av delade turer alla dagar i veckan, tidiga mornar och sena kvällar, förseningar som gör intrång på deras egna raster. De har hårda/nedsuttna chaufförssäten i bussarna som påverkar kroppen negativt och har ett utsatt yrke där dom möts av hot och våld. Scheman som gör att ett privatliv och fritid nästintill är obefintligt.

Förseningar är ”vardagsmat” när trafiken påverkar hela deras arbetsdag, det är vägarbeten, dålig framkomlighet, halka, och så vidare. Detta påverkar också tiden för lunch, återhämtning och toalettbesök eftersom den försenade tiden inte kan tas igen på annat sätt. Rent krasst kan en lunch på 35 minuter helt plötsligt bli 20 minuter där man både ska hinna gå till lunchrummet, äta och gå på toaletten. Är detta rimligt?

Och vi ska inte ens gå in på start-/sluttid där man kan starta ett pass på Gärdehov och avsluta på Hållplats Stenstan och måste på sin fritid utan betalning ta sig tillbaka till Gärdehov för att kunna åka hem. Är detta verkligen en värdig arbetsmiljö?

Nej, att få en busschaufförsutbildning till Sundsvall glädjer nog inte alla! Framför allt inte befintliga busschaufförer i stadstrafiken. Det de vill ha är en dräglig arbetsmiljö för att orka jobba kvar i detta viktiga yrke!

Snälla, var rädd om våra fina busschaufförer!

Med det vill jag även skicka med alla Sundsvalls resenärer, använd reflex, lyft blicken och visa uppskattning genom att åtminstone heja på din busschaufför.

Karolina Sundberg, vice ordförande Kommunal Mellersta Norrland

■■ Tyck till du också – skicka in en insändare här