Det började egentligen under pandemin. Det var som att frossa i mat var det enda man kunde göra när man satt isolerad. Mysa. Äta gott. Unna sig. Unna barnen. Sakta men säkert ändrades vanorna till att bli lite mer exklusiva och vi valde i princip uteslutande ekologiskt eller närproducerat, både för att stötta miljön och de lokala producenterna. Köttet blev finare och mörare för varje gång. Det var det liksom värt. Det var ju ändå synd om oss då pandemin rasade utanför dörren och vi inte hade annat för oss.