Krönikan: Susanne Holmlund Nu måste botten vara nådd i kulturfientlighet

Varför skriva hur Norrköpings kommun ändrar sin organisation?

På S, V o MP-styrda Gotland avskaffades både kulturnämnden och kulturförvaltningen. I S-V-styrda Region Norrbotten organiseras kulturfrågorna under utvecklingsnämnden.

I M, KD o L-styrda Norrköping omorganiseras kulturverksamheten ungefär som en blandning av Norrbotten och Gotland. Dessutom utökas budgeten med 17 miljoner kronor. Varför inga negativa krönikor då, med röd-grönt styre? Det pågår ej slakt av kulturverksamheten. Symfoniorkestern är ej nedläggningshotad. Norrköping måste som många andra kommuner spara pengar.

Kommunen leds av M, KD och L med stöd av SD som med tre okontroversiella beslut rörde upp stämningarna.

I budgetbeslutet som togs i juni i år har fullmäktige beslutat om ett generellt sparkrav på alla nämnder om 1,35 procent för 2024. Sparkravet är lika för alla nämnder. Kultur- och fritidsnämnden är ej mer drabbad än någon annan nämnd. Nämnden kommer att förlora 5,5 miljoner kr nästa år. Värre är det för utbildningsnämnden som tappar 56 Mkr.

Kultur- och fritidsnämnden kommer att ha 428 Mkr till förfogande för 2024, för 2025 blir det 438 miljoner kr. Det är ingen neddragning i absoluta tal, men ett sparkrav ändå på grund av att uppräkningen inte täcker inflationen.

Det andra beslutet som kritiserats är omorganisationen av den kommunala förvaltningen. Beslutet togs i mitten av augusti. Man har beslutat att ändra i förvaltningsstrukturen för att öka effektiviteten och förmågan till samarbete mellan olika förvaltningar. Kultur- och fritidsförvaltningen delas upp, flyttar in hos nya Tillväxt- och utvecklingskontoret, Samhällsbyggnadskontoret samt kommunens eventbolag Upplev Norrköping AB.

Ingen slakt av kulturen utan en organisationsförändring. Man kan mellan raderna i beslutsdokumentet se att kommunen vill att kommunens kulturverksamheter ska bidra till arbetet med att göra Norrköping till en tillväxtkommun.

Denna typ av diskussioner finns i alla kommuner. Ska kulturverksamheten vara en egen gren eller ska den samverka med dem som arbetar med kommunen som besöksmål? Det finns inget rätt och fel i den frågan för det brukar ju vara så att de som utför själva kulturarbetet gärna vill ha besökare till sina aktiviteter. Men samtidigt finns inte kulturen bara för att skapa tillväxt.

Det tredje beslutet som togs var att få en oberoende konsultrapport beställd av den politiska ledningen med den specifika frågan om det går att sälja bolaget, den togs fram av kommunens ägarbolag Norrköping Rådhus AB.

Rapporten visar att det ej bär sina egna kostnader utan att få ett årligt verksamhetsbidrag på ca 15 miljoner kr för att gå ihop. Bolaget har bra lokaler för konferens- och restaurangverksamhet, men kan ej utveckla de på grund av att kommunen då skapar en osund konkurrens på den fria marknaden. Vilket är olagligt. En privat ägare skulle kunna utveckla dessa delar.

Jönköping, som är en ungefär lika stor kommun, har större sparpaket på kulturen, Jönköping har 100 miljoner mindre i budget på kultur. Jag tipsar om att läsa Widar Anderssons ledartext i Folkbladet.

Källor: Budget 2024 & plan 2025-2026

Norrköpings kommun, Louis de Geer Konsert & Kongress: Förstudie för strategisk översyn av kommunens ägande, KPMG 2023-05

Utveckling av kommunens kontorsorganisation, ärende 315, KS-protokoll 2023-08-14

Kamran Sairafi (M) 2:e vice ordförande Utbildning & Arbetsmarknadsnämnden i Jönköping

Anders Igglund, kritisk läsare

Susanne Holmlund svarar: Nej, det som utlöst upprördheten hos så många, inklusive mig själv, är inte färgen på de styrande politikerna i Norrköping, inte heller att en kommun måste spara. Det är viljan att marknadisera kulturen, som trycker på och pyr lite här och där i samhället, som här gått för långt.

Att avskeda kulturchefen och sortera in kulturförvaltningen under rubriker som Tillväxt signalerar att kulturen saknar egenvärde och dess roll är uteslutande att skapa tillväxt – som oftast mäts i pengar. Ännu tydligare är förslaget att sälja ut konserthuset till privata aktörer. Att kultur- och fritidsnämnden trots vissa sparkrav inte har det alltför dåligt ställt är förstås bra. Men att sälja ut konserthuset är en stor försämring för kulturlivet som i det ljuset knappast kan tolkas som annat än ideologiskt vald. Kommunalrådet Sophia Jarls (M) debattartikel i Expressen 23/ 8 undanröjde för övrigt alla tvivel om den saken.

Om Sundsvalls kommun satte motsvarande i verket och exempelvis sålde Konsertteatern till privata ägare och lämnade Teater Västernorrland och andra kulturaktörer att konkurrera på marknadsvillkor om att kunna verka där, skulle i alla fall jag se det som en tydlig ideologisk viljeyttring och hint om vart man är på väg. (Vilket är den situation Norrköpings Symfoniorkester hamnar i om förslaget går igenom och som skulle kunna sänka orkestern ekonomiskt och praktiskt även om den i sig inte är nedläggningshotad.)

Andemeningen i ditt inlägg, att det som händer i Norrköping inte är särskilt anmärkningsvärt, håller jag alltså inte med om. Men merparten av min krönika handlar inte om Norrköping utan om marknadiseringen av kulturen i stort. Jag skissar på hur det samhälle skulle se ut som vilar på ideologin att kultur ska vara självfinansierande. Själv möter jag till och från människor som inte tycker att kultur ska kosta skattepengar, men ofta får jag känslan av att de inte funderat särskilt mycket över vilka konsekvenserna skulle bli. Exemplet Norrköping ger oss tillfälle att diskutera det. Och att berömma de av våra egna politiker som, oavsett politisk färg, håller emot.