Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

10 år efter översvämningen i Medelpad

När Fränstabon Anders Jäger vaknade julimorgonen för tio år sedan förväntade han sig att vattennivån i Ljungan skulle vara högre än dagen innan. Men han förväntade sig inte att stora vita höbalar och båtar utan förare skulle driva omkring.

– Fan, det var häftigt. Nästan vackert. Fast det blev ju mycket elände efteråt.

Annons

Den dåliga väderleken var envis sommaren 2000. Ljungan fortsatte svälla av regnvatten. Hus störtade ner åar, vägar rasade och Vikbron klagade högt.

– Det är svårt att beskriva kaoset. Först var det häftigt sedan förstod man hur allvarligt det var, säger Kjell Nilsson, Fränstabo.

För honom var översvämningen också väntad. Han hade åkt från bro till bro, sett dem ge vika och hur vattnet fyllde husen närmast älven. Till slut stannade han och vaktade vid Vikbron.

– Jag såg hur vattennivån höjdes. Det gick så fort. Folk stod på båda sidor av bron och väntade. De tillbringade natten där för att få se bron ge vika.

En annan bro var också i fara. Det fick Dan Lindeberg erfara. När han gick av sitt nattskift, 22 juli 2000, möttes han av en folksamling utanför sin villa. De skulle bränna ner hans hus för att en bro i Torpshammar skulle skyddas från mer tryck från bråte. Och han fick se sitt hem brinna ner.

– Jag blev chockad, men har kommit över det nu. Det är som det är.

Platsen där huset stod i Torpshammar är i dag en industritomt. Men nere i slänten kan man fortfarande se delar av husgrunden till den en gång praktfulla sekelskiftsvillan. Huset var inte försäkrat. Han fick ut taxeringsvärdet, strax över 100 000 kronor. Numera bor han i Rombäck och blickar sällan tillbaka.

I Fränsta betyder träbron från 1888 mycket för byn.Vikbron var seg, den sommaren för tio år sedan. Älven formade den till ett S och sedan fick det vara bra.

– Renoveringsarbetet skedde till största del av frivilliga, för kommunen ville inte äga bron, säger Kjell Nilsson.

Byalaget var ägare av bron. De var inte någon organisation och kunde inte söka bidrag. Tre år gick sedan tog frivilliga föreningar över. Ett EU-projekt bildades och tre miljoner gick till reparation av bron och sex miljoner till cirka 50 delprojekt. Bland annat, Kyrkstigen, utprickning av farled på vattnet, skyltar, och en turbåt.

Men fortfarande finns spåren av översvämningen kvar. Till exempel är skogsägares småvägar ännu inte återställda.

– Jag önskar att fler delprojekt levde kvar och utvecklas. Men det var mycket krångel med myndigheter och det handlar också om att orka vara frivillig, säger Kjell Nilsson.

– Men många tankegångar hade nog inte kommit igång om det inte vore för översvämningen, säger Anders Jäger.