Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

100 000 nya bostäder om året? Det är en utopi

Det är väldigt trevligt att vara överens. Då är det bara att skrida till verket. Trots det tog det över ett år i regeringsställning innan Stefan Löfven (S) bjöd in Alliansen och Vänsterpartiet till blocköverskridande samtal för att öka bostadsbyggandet (DN Debatt, 13/1).

I dag uppger två av tre kommuner att de har bostadsbrist. Enligt Boverket behövs 100 000 nya bostäder per år under de kommande fem åren, vilket är en utopi med dagens byggtakt. Det finns ingen annan marknad som kommer i närheten av samma missmatch mellan utbud och efterfrågan.

Därför är det glädjande att regeringen går vidare med alliansregeringens avregleringar, som syftar till att förenkla regelverken och korta tiden från idé till inflyttning. Men som Jan Björklund (L) påpekade i onsdagens partiledardebatt i riksdagen är det långt ifrån tillräckligt. För att på allvar komma till rätta med bostadsbristen behövs marknadshyror, en insikt Löfven inte ens vill ta i med tång. Ingen vidare bara start på bostadssamtalen.

Något ljusare verkar det vara på skattefronten, där regeringen säger sig vilja se över skatternas utformning för att främja ökad rörlighet på bostadsmarknaden. Utspelet öppnar upp för att reavinstskatten vid bostadsförsäljning – den så kallade flyttskatten – sänks, medan ränteavdraget trappas av. Då blir det dyrare att bo och billigare att flytta, en förutsättning för att få igång flyttkedjor.

Ränteavdragen är dock inte bara en bostadspolitisk fråga. Konjunkturinstitutet beräknar att kostnaderna för dessa kommer att stiga från 23 miljarder 2013 till 60 miljarder på tio år. En huvudvärk för varje finansminister, oavsett partifärg, vilket understryker vikten av att bostadspolitiska beslut tas i bred enighet. Därmed minskar risken för att enskilda partier försöker vinna politiska poäng genom att bryta ut mindre populära delar.

För ja, kortsiktigt kommer enskilda beslut att ha både vinnare och förlorare. Långsiktigt vinner alla på en fungerande bostadsmarknad.