Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

2015 – ett år då allt gick åt skogen?

2015 har varit ett hemskt år. Och ett fantastiskt år. Vilket man väljer att betona beror på vilka faktorer man vill lägga vikt vid.

Annons

Den mörka bilden har som vanligt dominerat mediebevakningen.

Daesh (Islamiska staten) har terroriserat och satt skräck i miljontals människor. Dels i Mellanöstern, dels i Europa där attentatsmännen i höstens terrordåd i Paris hade kopplingar till terrororganisationen.

Inte sedan andra världskriget har så många människor befunnit sig på flykt undan krig och förtryck. Många av dessa människor dör på vägen till säkerhet, att de trots detta tycker att flykten är värt risken säger en hel del om situationen på plats i Syrien, i Afghanistan eller i Somalia.

Årets mest minnesvärda foto – det på den döde treårige pojken Alan som hittades död på en strand i närheten av turkiska Bodrum – bildsätter på ett nästan övertydligt sätt flyktingkrisen, sedd ur de drabbades perspektiv. I Sverige har debatten under året svängt och allt fler ser krisen primärt som ett problem för Sverige snarare än som ett problem för de människor som med risk för sitt eget liv flyr.

Regeringen övervägde ett tag rent av att stänga Öresundsbron, det säger något om hur debatten under hösten stundtals spårade ur och hur valhänt regeringen agerade . Dessbättre stoppades förslaget efter att Lagrådet och en bred opinion sågade idén sönder och samman.

Säkerhetsläget i Östersjöområdet försämrades under året efter att Rysslands och president Vladimir Putins allt mer arroganta maktspelande. I Sverige väcktes försvarsdebatten under ett kort tag till liv och en bred överenskommelse slöts i riksdagen om att försvaret behöver mer pengar. Det är bra, även om resurstillskottet långt ifrån täcker de behov som finns, alldeles oavsett om vi avser att fortsätta att försvara oss ensamma eller tillsammans med andra inom försvarsalliansen Nato.

Byter man perspektiv och väljer att se livet från den ljusa sidan så kan vi konstatera att 2015 enligt Världsbanken blev det första året som mindre än 10 procent av världens befolkning lever i extrem fattigdom. Barnadödligheten är på rekordlåga nivåer och nio av tio barn får gå i skolan. Ebolaepidemin i Västafrika har bedarrat, endast fyra dokumenterade fall har konstaterats i år.

Tillväxten i den svenska ekonomin är hög (även om utvecklingen utslaget per person inte imponerar, främst på grund av den snabba befolkningsökningen). I USA, världens ekonomiska draglok, börjar tillväxten också så smått ta fart och centralbanken, Federal reserve, höjde för första gången på nio år räntan något, ett positivt tecken.

Klimatmötet i Paris blev också en av årets positiva överraskningar. Det var bäddat för ännu en kraschlandning där länderna inte skulle komma överens om vilka som ska bära den största bördan. I stället resulterade det i ett avtal där samtliga inblandade både fick ge och ta. Nu måste samliga länder som har skrivit under avtalet se till att det inte bara blir ännu ett avtal som inte leder någon vart.

Världen är inte svart eller vit. Det finns både sådant att oroas över och glädjas åt. Faktum är att världen som helhet mår avsevärt mycket bättre än någonsin tidigare i historien.