Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Abisko var mitt livs äventyr"

Hon kom från södra Tyskland till Sundsvall för att jobba som volontär.
Sedan i våras ägnar sig Kathrin Behringer åt handikappade ungdomar och andra skolelever på bland annat fritidsgården i Skönsmon.
Hon fascineras av det svenska sociala systemet, av attityderna bland eleverna och av vintermörkret.
På sommaren var det ljust hela tiden, och nu är det mörkt. Det är konstigt.

Annons

Jag läste socialpedagogik i Tyskland men fick inget jobb efter utbildningen. Dessutom ville jag göra något äventyrligt. Så hittade jag info om Europeisk volontärtjänst och ansökte om det.

Jag är mycket intresserad av det svenska socialsystemet.

Vad gäller arbetet med handikappade eller skolan så är allt mer naturligt här. I Tyskland är det mer strängt. Allt måste vara så strikt och disciplinerat. Det märks också att Sverige lägger mycket pengar på utbildning och socialsystem.

Tar man elever i den vanliga skolan så känns det som om de hela tiden tänker att det de gör duger. Och det är jättebra på ett sätt, men inte på ett annat. Det är bra för att det blir en kreativ stämning, och för att eleverna inte behöver känna så stort tryck. Men allt har två sidor. Det är inte så bra för att det känns som om eleverna är nöjda med mindre än de kan åstadkomma. De kämpar inte för att bli bättre.

Jag kom hit i mars. Under mars och april gick jag SFI, svenska för invandrare. Och så jobbar jag ju med ungdomar. De är mina bästa lärare. Dessutom måste jag gå runt i skolan och informera om FFA, och då måste jag ju prata svenska.

Fritid för alla. Det är fritidsverksamhet för handikappade ungdomar. Det är det jag jobbar med, bland annat på Skönsmogården.

Vi träffas på måndagkvällar och har filmkväll eller bakar tillsammans eller något annat kul. Och så har vi aktiviteter på helger och lov. Vi sover över på en annan fritidsgård eller spelar innebandy. På novemberlovet åkte vi till ett spökhus i Borgvattnet.

Nej, men vi hörde. Då var jag verkligen rädd ...

Jag har gjort mycket utflykter tillsammans med andra volontärer. Vi köpte en bok med tips på fina platser runtom i Sundsvall, och så besökte vi dem. Vi grillade och hade picknick.

Vi var i Abisko en vecka i höst. Det var underbart! Det är det bästa äventyr jag haft i mitt liv. Jag har aldrig sett så mycket färger. Fast det var kallt. Men vi hade köpt jättebra sovsäckar, så vi överlevde.

Ja, i början. I somras trivdes jag jättebra, men nu har några av mina volontärskompisar åkt hem. Och så börjar vi ju närma oss jul, så nu kan jag få hemlängtan igen.

Jag ska hem tre veckor över jul, men kommer tillbaka för att jobba tills i mars, då min volontärstjänst tar slut.

Jag ska flytta till en volontärskompis i Graz i Österrike, och försöka hitta ett jobb bland handikappade. Nu vet jag att det är det jag vill jobba med. Det känns så naturligt och ärligt. Det är så roligt.

Vad säger du om jag säger ...

Iva, en volontär från Bulgarien bor där, och jag har hälsat på henne.

Österrike.

Då vill jag bo på en bondgård.