Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Aleksij II – patriark i KGB:s skugga

Efter 70 års sovjetstyre gjorde Aleksij II kyrkan till en rysk maktfaktor på nytt.
Men fri från sitt förflutna blev han aldrig – och med påven vägrade han envist att sluta fred.
På fredagen avled patriarken, 79 år gammal.

Annons

Moskvas och hela Rysslands patriark föddes som Aleksej Ridiger i Tallinn 1929. Överhuvud för den rysk-ortodoxa kyrkan blev han i juni 1990, sedan företrädaren Pimen avlidit.

Då hade kyrkan redan återfått kommunistkonfiskerade byggnader och tillåtits samla allt fler troende i sina församlingar. Till sist nådde Aleksij en position bara snäppet under den maktställning som kyrkan hade under tsartiden.

Patriarkens jul- och påskmässor blev till traditionella tv-sändningar från den glittriga och återuppståndna Frälsarkatedralen i Moskva.

Patriarken konsulteras av presidenten och medverkar regelbundet vid stora politiska evenemang. I opinionsundersökningar pekas kyrkans ledare ofta ut som en av Rysslands mest inflytelserika personer.

Aleksijs far var präst och hade flytt från S:t Petersburg till Estland i samband med revolutionen 1917. Sonen valde samma bana och inledde sina teologiska studier i dåvarande Leningrad 1947. Redan som 30-åring blev han biskop i Estland; ett uppdrag han behöll ända fram till 1980-talet.

Frågan är bara vem biskopen egentligen tjänade mest.

KGB:s arkiv talar om ”agent Drozdov” som värvades i februari 1958.

”Han har en välvillig attityd gentemot uppfyllandet av våra uppgifter och har redan överlämnat material som förtjänar att uppmärksammas”, lyder några av formuleringarna i en KGB-rapport.

Aleksijs motståndare har hävdat att Drozdov inte kan ha syftat på någon annan än biskop Ridiger; något som dock ständigt förnekats av kyrkan.

Som patriark sågs Aleksij till en början som liberal. Under kuppförsöket 1991 uppmanade han kommunisterna att låta Michail Gorbatjov få tala till folket och han ledde personligen medlingsförsöken mellan Boris Jeltsin och det upproriska parlamentet under höstkrisen 1993.

Senare kritiserades Aleksij bland annat för att han inte agerade mot antisemitiska tendenser i kyrkan. Hans envetna stöd till president Vladimir Putin förde i sin tur med sig att tjetjenska separatister förklarade kyrkan som tillåtet terrormål.

Sin största strid förde dock Aleksij II med katolicismen. Patriarken vägrade att acceptera dåvarande påven Johannes Paulus II:s inviter om att bilägga den snart tusenåriga tvisten mellan kyrkorna. I stället anklagade han katolska kyrkan för otillbörligt missionerande.