Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sju timmars väntan på akuten

/

Vården är bra men personalen går ju på knäna. Nils-Olov Dahlbom från Härnösand började sitt sjukhusbesök i Sundsvall med att vänta i sju timmar på akuten.
– Sju timmar och tio minuter! Det var de längsta timmarna i mitt åttioåriga liv, säger han.

Annons

Trädgårdsmästaren och lokalt välkände torghandlaren Nils-Olov Dahlbom är både upprörd och ledsen.

När vi träffar honom hemma på gården vid Nässjön har han just kopplat loss från sexton timmar med syreslang i näsan. Han är märkbart tagen av andningsbesvär.

– Jag försöker jobba lite med växterna när jag orkar. Men idag orkar jag inte, nästan ber han om ursäkt.

Ungefär för en vecka sedan skrevs han ut från sin senaste sjukhusvistelse. Det började med svår andnöd och ambulans till Sundsvall efter att hemtjänsten ringt 1177. Det fortsatte med dryga sju timmar på akutmottagningen innan en läkare hade tid.

– Du ska vara glad att du är så frisk att du kan vänta sa dom, berättar Nils-Olov Dahlbom.

Efter tolv dygn på lungkliniken fick han order att åka ambulans hem med syrgasutrustning. Avresa klockan två.

– Jag plockade ihop det jag hade, de behövde min plats snabbt till nästa patient, och fick sätta mig i dagrummet och vänta fem över två. Sen kom ambulansen, efter fyra timmar och fem minuter. De hade väntat för att få en körning åt andra hållet från Härnösand först men det blev ingen.

Två gånger tidigare under våren har Nils-Olov Dahlbom vårdats för lunginflammationer på länssjukhuset. Nu efter tredje vändan känner han att måttet är rågat.

Någon måste säga ifrån och han gör det i samförstånd med de anställda:

– Det är ju rena kaoset på sjukhuset. Alldeles för lite folk i förhållande till patientantalet. Gå ut i massmedia och berätta tycker personalen.

– Det är enda sättet så att folk förstår hur illa det är. Allmänheten måste få veta.

– Väl på avdelningen fick jag underbar vård och service. Personalen är gudomlig. Men de är för lite folk.

– De får jobba skjortan av sig och halvspringer mellan salarna. De går in i väggen och många av sköterskorna som jag pratade med säger ju upp sig.

I förbifarten noteras att han som infektionspatient blandades med cancersjuka. På natten hade två sjuksköterskor ensamt ansvar för 26 eller 27 patienter. Vid minsta lilla komplikation går det snett.

För sju år sedan fick Nils-Olov Dahlbom amputera ena benet upp till knäet efter en blodpropp. I dag har han protes och tar sig fram med kryckor eller rullstol.

Han opererades i Sundsvall och kan jämföra med hur det var då.

– Det var bättre anda bland personalen, bättre humör och de hade tid att stanna och prata några ord med en. Det hinner de inte nu. I dag märker man att personalen inte mår bra.

Nils-Olov Dahlbom tror att landstinget har överlevt sig själv. Den radikala lösningen är att lägga ner och låta staten ta över ansvaret för sjukvården.

En medelväg är att åtminstone våga höja skatten.

– Allt beror på ekonomin. Frågar du om en västernorrlänning kan betala en slant mer i skatt, femtio öre eller en krona, så tror jag de säger ja och amen om pengarna verkligen går direkt till sjukvården.

Mer läsning