Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fina fisken med trevliga husdjur

Annons

Att ha husdjur har sina sidor.

Det ska rastas, matas, kammas, badas och rensas i burar och lådor.

För att nu inte nämna veterinärbesök, försäkringar och bestyr vid resor då det ska ordnas med djurvakt. Och tänk bara på allt hår man sliter med för att få bort från sina svarta byxor, tejprullekontot brukar vara en tung post i hushållsbudgeten.

Allt det där slipper jag numera då jag varken har hund eller katt längre.

I stället har jag sedan ett antal år tillbaka ett gäng fiskar – mest koikarp och guldfisk – som sommartid bor ute i trädgårdsdammen för att sedan flytta ner i källaren under vintern.

Och visst slipper man väl kamningen och rastningen, fast annars vete fasen om det inte vore enklare med att ha en tam lama i stället.

Att vara med fisk gör nämligen att man hamnar i diverse besynnerliga situationer som man inte skulle hamna i annars.

En höst till exempel, då isen tidigt lade sig tjock på dammen innan vi hann få in fiskarna. Då fann jag mig plötsligt stå och handsåga upp isen för att kunna få upp de fenprydda husdjuren. Det var i det läget jag uppskattade att inte bo i ett villaområde, för då hade nog både polis och räddningstjänst anlänt, och nog vore det mindre jobb med en sur lemur.

Att inte ha grannar är också en klar fördel då man stövlar omkring i trädgården iförd vadarstövlar och cyklop med en håv i näven. En del skulle kanske tycka det var en smula kinky, andra skulle nog påstå att det vore betydligt enklare att rasta en cirkusbjörn, och själv säger jag bara att fiskarna ska upp och hur svårt kan det vara att hitta dem i en 30 kvadratmeter stor damm?

Jo, det är jättesvårt kan jag upplysa er om, ifall ni undrar. Jag kan också berätta att det även blir jätteblött i vadarstövlar om man hela tiden glömmer bort att laga hålet i sulan, och i oktober är vattnet i en damm obetydligt varmare än i en isvak i Murmansk.

Det är sådant man har glömt till nästa år, för annars hade man ju haft kvar fiskarna i källaren eller skaffat sig en vresig iller.

Men att vara med fisk innebär i alla fall att veterinärkontot inte behöver skena iväg.

För här funkar gör-det-själv-metoden riktigt bra.

Som då koikarpen Rolf, började simma ryggsim och mest liknade något du kan handla i fiskdisken på Ica. Plötsligt fann jag mig stå och göra mun-mot-mun-metoden på Rolf och visserligen påminde smaken en del om sushi men särskilt gott var det inte, och jag vet inte om kärleken var besvarad heller.

Patienten överlevde i alla fall, och ingen av grannarna hade noterat ingreppet. Med lite starkt munvatten fick jag snart tillbaka min egen självkänsla.

Fast jag kan ändå inte låta bli att tänka att det kanske skulle ge mer kärlek att ha en klok myrslok.

Mer läsning

Annons