Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

50 är det nya 30 – eller hur var det nu?

Annons

Fifty, fit and fucking fabulous. Det är titeln på en ny blogg. Den skrivs av en mediekvinna i en medievärld där man vet vad som lockar till läsning. Jag förstår att kvinnan med den långa, blonda hårmanen vill sprida budskapet att femtio är en fantastisk ålder. Och att kvinnor är som årgångsvin och inte som det där lådvinet de skvalpar i sig i tid och otid när de försöker döva pressen från omgivningen.

Fast visst blir man lite matt när medelålders medsystrar fortsätter att mata på med klassiskt kvinnliga lockbeten. Att de klär sig så stilfullt, gnager så hårt på midjemåttet, har så smakfulla hem och är så fucking fantastiska.

Borde inte vi som har kommit en bit meddela omvärlden att vi är utom tävlan? Vi vet ju att de som kommer efter oss har klippkort på Bup och håller på att gå under av alla helveteskval och ideal de ska leva upp till.

Läs också: Kraven som får unga att duka under

Varför måste vi fortsätta bevisa att vi fortfarande är både finlemmade och förföriska? Om vi nu är det. Det fina med att vara femtio är ju att man kan välja att vara bortom bedömning. Tacka vet jag Täppas som skrev boken Trött, fet och femtio.

Möjligen var vi ett viljelöst villebråd en gång, men inte längre. Bekräftelse vill väl alla ha men inte till vilket pris som helst. Inte till priset av att unga kvinnor ska få en förstärkt känsla av otillräcklighet när de får vår generations utslätade ansikten och bröstlyft upptryckta i ansiktet.

Jodå, jag vet vad ni tänker nu. Att det är viktigt att visa att åldern bara är en siffra. Och jag vet att när man kommer med sådana här påhopp eller pekpinnar blir man lätt betraktad som en avundsjuk moraltant. Och det är klart jag är avundsjuk på en som är fucking fabulous.

Men nu har ju jag passerat 50-strecket och skulle jag vilja toppa den där bloggen kunde kanske min heta Soon sixty and sexier than ever. Fast det skulle aldrig gå. Det faller på sin egen orimlighet och döttrarna skulle säkert skicka in en sådan där orosanmälan till någon väl vald myndighet. Sedan skulle de ringa upp chefredaktören på den här blaskan och fråga om man får skriva vilket dravel som helst kopplat till tidningen.

Och det skulle de göra alldeles rätt i, för det jag tror unga kvinnor behöver läsa är:

"Du, det blir bättre. En dag kommer du märka att livet inte är en vara-till-lags-tävling. Det är inte en kamp för evig skönhet och din vrå i världen behöver inte slå en enda människa med häpnad. Det räcker att du försöker må bra inuti och utanpå. Gör du det kommer omvärlden att jubla. Bygg varsamt på ditt tempel och slipa så sakteliga på din inre diamant. Ta det lugnt. Vi är människor, det är magiskt och makalöst och det räcker".

Fast jag lovar ingenting. En dag kanske jag startar en sådan där självupptagen internetdagbok men då väntar jag nog till jag blir åttio. Då kan den heta Eighty and more embarrassing than ever.

Mer läsning

Annons