Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ångefamiljens nya liv i skåne

/
  • Att familjen Tahiri har anpassat sig bra till sitt nya hemland är inte minst den 14-åriga dottern Adelina ett lysande exempel på. – Hon är nästan aldrig hemma, bara ute och har kul tillsammans med kompisarna. Se bara nu missade hon ju fotograferingen också, säger storasystern Diana.
  • Att familjen Tahiri har anpassat sig bra till sitt nya hemland är inte minst den 14-åriga dottern Adelina ett lysande exempel på. – Hon är nästan aldrig hemma, bara ute och har kul tillsammans med kompisarna. Se bara nu missade hon ju fotograferingen också, säger storasystern Diana.

\"Ni kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan\" När Fadil, Hazbije, Diana och Adelina kom till Ånge valborgsmässoaftonkvällen 1999 var de frusna, rädda och flyktingar i ett okänt land. I dag sex och ett halvt år senare är familjen Tahiri en både utökad och välmående före detta kosovoalbansk flyktingfamilj som ser ljust på framtiden i sitt nya land.

Annons
Och trots att de inte längre bor i Ånge, och trots att tiden i Västernorrland kantades av tvära kast mellan hopp och förtvivlan i direkt livsavgörande frågor är minnena härifrån något de ömt vårdar.
Ånge och människorna där kommer alltid att ha en särskild plats i mitt och i min familjs hjärtan, säger Diana Tahiri.
Dotter till Fadil och Hazbije Tahiri, en av de många kosovoalbanska familjer som i april 1999 flydde oroligheterna i hemlandet för att ställa sina förhoppningar om ett fortsatt liv till Sverige och Ånge.
Och som efter år av pendlande mellan hopp och förtvivlan i slutet av 2002 dessutom fick det besked de så innerligt önskat.
Jag glömmer aldrig det där telefonsamtalet från vår advokat. Mitt hjärta slog dubbla volter och jag trodde allt var över när jag hörde honom säga \"Tyvärr... så har jag inte hunnit meddela er förrän nu men ni får stanna\", säger Fadil.
Mellanrubrik: Glädje förbyttes till rädsla
I dag bor paret Tahiri med sina döttrar Diana, 17, Adelina, 14 och femårige sonen Dion i en trerumslägenhet i ett välskött bostadsområde i Kristianstad i nordöstra Skåne.
Hit flyttade de i januari 2003 efter att Fadil, som inte lyckats hitta något långvarigt arbete i Ånge, fått klartecken för ett längre vikariat som lokalvårdare.
Vi ville egentligen aldrig flytta från Ånge men eftersom pappa måste ha ett jobb blev vi liksom tvungna, förklarar Diana..
Och fastän den stora glädjen över beskedet om permanent uppehållstillstånd således ganska snabbt och helt oväntat omvandlades till ännu en rädsla - rädslan för att än en gång ge sig ut på okänd mark - så har familjen i dag anpassat sig väl till sitt nya liv i sitt nya hemlands sydligare delar.
Visst trivs vi bra här... (här är inte så kallt på vintern, inflikar Fadil)... men det går ändå inte att jämföra med Ånge, fortsätter Diana på sin nästan helt brytningsfria svenska.
Mellanrubrik: Saknar norrländsk värme...
Det som familjen gång på gång nämligen poängterar att de saknar med Kristianstad är den närhet och frikostighet som människorna i Ånge dagligen bjöd på.
Om jag kunde leva om mitt liv från början önskar jag att jag fick leva i Ånge för någon varmare och mänskligare plats tror jag faktiskt inte att det finns. Här blev vi bemötta med respekt och generositet och framför allt som levande människor redan från allra första dagen, säger Fadil.
Som efter att han på albanska förklarat för hustrun Hazbije vad han precis sagt, får en tårögd blick tillbaka.
Mamma håller med som du kanske ser, säger Diana och förklarar samtidigt att hennes mammas svenska ännu inte är på topp.
Att Hazbije har många västernorrlänningar som hon vill tacka och hälsa till är därmed inte särskilt svårt att förstå... ens på albanska. Magnus, Gunilla och Per är bara några namn som hon, både verbalt och via gester, tydligt visar har en plats i hennes hjärta!
Mellanrubrik: ... men återvänder inte
Några funderingar på att återvända till Ånge eller det forna hemlandet har familjen Tahiri trots saknad av släkt, vänner och norrländsk generositet emellertid inte.
Till Kosovo? Nej, vi var där förra sommaren och hälsade på släktingar men förutom dem så var ingenting sig likt. Vårt gamla hus hade till exempel förvandlats till en lagerlokal, säger Fadil.
Att de regelbundet kommer att besöka Ånge är de däremot alla överens om.
Ja, dit kommer vi alltid att återvända fastän vi egentligen alltid är där i våra tankar och i vårt innersta, säger Diana.
Byline: Text och bild Johan Lenell, frilans

Bild: tahiri 1 eller 2
Bildtext: Att familjen Tahiri har anpassat sig bra till sitt nya hemland är inte minst den 14-åriga dottern Adelina ett lysande exempel på. Hon är nästan aldrig hemma, bara ute och har kul tillsammans med kompisarna. Se bara nu missade hon ju fotograferingen också, säger storasystern Diana.
Bild: tahiri 3 eller 4
Bildtext: Trots att familjen Tahiri saknar i stort sett allting med Ånge ser de ändå ljust på tillvaron i nordostskånska Kristianstad. Ja, vi har det bra här också. Barnen går i skolan och trivs jättebra, min hustru läser svenska och jag själv håller på att utbilda mig till fastighetsskötare, säger pappa Fadil Tahiri.
Bild: tahiri 5 Femåriga sonen Dion är bara ett av många skäl till att Ånge och Västernorrland alltid kommer att bli ihågkommet av familjen Tahiri. Han är nämligen född på BB i Sundsvall.

Mer läsning

Annons