Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Another day in paradise

/
  • Utanför entrén satt en ung man på knä med en kopp i handen. Jag svor över mitt kontantlösa tillstånd och ilade förbi. Sen kände jag skam. FOTO: TT

Annons

Jag svängde in på en stor matvaruaffär i Birsta igår för att helghandla lite. Utanför entrén satt en ung man på knä med en kopp i handen, Jag svor över mitt kontantlösa tillstånd och ilade förbi. Försökte med en blick visa att jag tyvärr inte hade cash, men förmodligen såg jag mest allmänt beklämd eller besvärad ut, för han sänkte sin blick precis när jag passerade med snabba steg. Väl inne i butiken så springer jag vid några tillfällen ihop med två snygga medelålders kvinnor som i exklusiva kläder och med dyra handväskor svänger runt inne i butiken. Med väl manikyrerade naglar krafsar de runt bland grönsakerna, och uttrycker stor missbelåtenhet med den dåliga kvaliteten på de avocados som butiken erbjuder.

På vägen ut så hamnar jag bakom damerna igen, och de tittar med avsmak på den tiggande mannen utanför entrén. Gud vad äckliga de är. Varför måste de sitta utanför affärerna? utbrister den ena kvinnan till sin väninna. Ja man borde ha en lag som förbjuder dem – svara väninnan. Det kokar inom mig. Jag får lust att spring ifatt och slita av dem deras fisförnäma skitväskor och slita av dem deras ditsmetade välpolerade yttre så att deras sanna nunor visas upp i all sin nakna fulhet.

Jag blir så upprörd att jag i all hast tömmer parkeringsbörsen på mynt och sedlar och återvänder till mannen som fortfarande sitter på knä. Han tittar på mig och ler ett bitvis tandlöst leende. Unga människan. Med någon slags fånig känsla av att tillfälligt ha balanserat upp situationen återvänder jag till bilen. Jag är fortfarande förbannad. Jag inser att min snabba handling sprang ur känslan av skam. Sekundärskam. En skamkänsla över hur vi misslyckas med att visa medkänsla och lite medmänsklighet. Skam över hur futtigt det känns att endast kunna bidra med det jag annars parkerar bilen för.

She calls out to the man on the street, Sir, can you help me? It's cold and I've nowhere to sleep, Is there somewhere you can tell me? Några rader ur Phil Collins Another day in Paradise. Jag startar bilen och backar ut från parkeringsplatsen. Den unge mannen står fortfarande på knä, men han vinkar glatt åt mig och ler med sina trasiga tänder.

Sverigedemokraterna har precis vunnit mark i hela Sverige. I Sättna där jag röstar har 17 procent röstat på Sverigedemokraterna till riksdagen. De rör sig bland mina grannar som jag dricker kaffe och småpratar på byvägen med. Måtte Kjell Stefan Löfven nu på allvar ta tag i det utanförskap som kostar pengar och oändligt mycket lidande. Imorgon är en helt ny dag. Another day in Paradise

Mer läsning

Annons