Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen var det dags att sluta skrota där hemma

Annons

Det här med önskelistor kan vara mer än lovligt svårt.

Varenda jul står man där med frågor från kreti och pleti, från släkt och vänner: "vad önskar du dig?" Och aldrig har man väl något vettigt svar.

Inte är det mycket enklare att få frågan då man fyller år.

Fast i år hade jag faktiskt svaret.

"Ge mig en container."

Jag har till och med sagt det i flera års tid nu. Ge mig en container när jag fyller jämnt.

De som frågat har oftast tittat frågande på mig och undrat om det inte vore bättre med en resecheck, en ny hylsnyckelsats eller möjligen lite flusstråd till svetsen, men jag har stått på mig. Ge mig en container så jag äntligen kan slänga all gammal skrot och bråte som samlats i skrymslen och vrår, garage och uthus.

För tro mig, det är åtskilligt som man samlat på sig. Blir ju gärna så när det finns utrymmen att stapla alla dessa bra-att-ha-grejer som man ogärna velat kasta.

Lyckan var sålunda stor då det plötsligt stod en orange järnlåda på gården.

Äntligen var det dags att göra sig av med gamla fåtöljer, loppisfynd, leksaker och kartonger med snören som var för korta att använda men bra att ha.

Stundtals kom det att handla om en ren arkeologisk utgrävning då man rotade fram kassar med gamla vykort från Benidorm 1981, för att inte prata om kartonger med knallpulverpistoler eller för den delen säckvis med gammal motorlektyr.

Jag hittade dessutom både en hatt och tre gamla skinnjackor, så hade jag haft en piska hade jag varit Indiana Jones när jag for runt på gården och försökte kol14-datera fynden.

Skoningslöst såg jag dock till att slänga allt i containern som sakta fylldes till brädden, och det enda som inte åkte i den var saker som levde eller sådant som Historiska museet kunde tänkas vara aspirant på.

Tankarna kom ofta kring varför det ska vara så svårt att göra sig av med saker. Varför man hellre sparar grejerna i stället för att kasta, fast man vet att det handlar om prylar som man aldrig kommer att ta fram och använda igen.

Men plötsligt fick jag svaret på gåtan. Det sitter i generna. Det är inget du kan göra något åt, för du är förprogrammerad att spara dina uttjänta boots, utslitna kuddöverdrag och bandybenskydden från 1977.

Det insåg jag när ett par till mig mycket närstående släktingar dök upp på gården och snabbt dök ner i den fyllda containern där man drog fram det ena fyndet efter det andra.

"Det här ska du väl ändå inte slänga?"

"Den här blomkrukan kan jag ha."

"Med lite lim kan jag säkert få liv i den här kaffebryggaren."

Risken finns att jag kan behöva fler containers i framtiden.

Men då vet jag i alla fall vad jag ska önska mig.

Stefan Nordvall

10 kubik skrot fattigare - men lättare i sinnet

Mer läsning

Annons