Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är vi inte bättre än urtidsmänniskor?

/

Annons

Under äldre stenåldern, och tidigare än så, fanns det inte mycket i form av jordbruk, industri eller teknologi. Människorna som levde då jagade, fiskade eller samlade mat för att överleva. Den allmänna bilden av livet på den tiden är att det var ensamt, brutalt och kort.

Men enligt en studie av den amerikanska antropologen Marshall Sahlins stämmer inte det. Han menar att stenåldersmänniskorna levde ett relativt gott liv och hade mycket mer fritid än vad vi har i dag. 1996 testades hans data och det visade sig att man jobbade i genomsnitt sex och en halv timme per dag för att överleva och äta tillräckligt.

I dag slipper vi bo i grottor eller härskna djurskinn, men det är intressant att vi faktiskt jobbar mer.

Var man än tittar verkar det som att allt färre ska göra mer – på kortare tid. Samtidigt finns det många som inte ens får chansen att jobba.

De flesta jag har talat med, som jobbar i vitt skilda branscher, vittnar om att det är just så. Vad händer när färre människor ska utföra samma mängd jobb eller mer? De stressar ihjäl sig. Och de som står utanför arbetsmarknaden känner sig i många fall misslyckade – mest för att deras talanger inte har ett monetärt mätbart värde.

Det finns musiker som tränat tiotusentals timmar som inte tjänat en krona på sin musik.

Det finns rollspelare som väver världar i samma kaliber som Sagan om Ringen, utan att förvänta sig ett öre för jobbet.

Det finns konstnärer som studerar i åratal för att utvecklas trots att de vet att de förmodligen aldrig kommer att kunna leva på inkomsten.

Men är det bortkastad tid? Jag tycker inte det.

Vår gemensamma strävan bör ju vara mot mer frihet och inte mot mer arbete. Jag ska inte sticka under stol med att det faktiskt har blivit väldigt mycket bättre på den fronten. För hundra år sedan förväntades till och med barn träla i tolv timmar om dagen i fabrikerna.

Jag blir bara förundrad att vi inte har kommit längre. Det känns som att världen har hamnat i ett ekorrhjul som snurrar för fort för att stanna. Vi hinner inte hoppa ur hjulet, betrakta det för vad det är och tänka om.

Är det verkligen lämpligt att vi ska jobba lika mycket eller mer än stenåldersmänniskorna för att överleva och ha ett värdigt liv.

Jag har tur som har ett arbete som är stimulerande. Ska man vara helt krass så är alla jobb inte det och jag förstår människor som har svårt att kliva upp på morgonen.

Till sist en klassiker: Jobbar vi för att leva eller lever vi för att jobba?

Tidigare krönikor:

Dyngbaggen kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta

Summan av våra olikheter är mindre än vad vi har gemensamt

Oändlig information är en gåva och en förbannelse – vi måste faktiskt inte veta allt

Rasister, nazister och nationalister skändar min historia – lämna vikingarna i fred

Mer läsning

Annons