Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åsa Jinder: Förlåtelse är grundstenen i ett värdigt samhälle

Annons

Såg på tv-nyheterna att Aida Hadzialic, vår gymnasie- och kunskapslyftsminister, avgick på grund av att hon kört rattonykter. Eftersom väldigt många som kör rattonyktra har alkoholproblem av varierande slag tänkte jag "hoppas att hon får den hjälp hon behöver". Sen bytte jag kanal och tänkte inte mer på det.

Senare på dagen, då jag var inne på Twitter, slog det mig att få människor skrev om Hadzialic. Drev har skapats av mindre förseelser än rattonykterhet, jag drog slutsatsen att jag följde för få av människor som reagerat och sen tänkte jag inte mer på det.

Dagen efter, då jag läste tidningarna och sociala flöden hittade jag dock reaktioner.

– Skärp dig och kom tillbaka, skrev en politiskt sakkunnig.

Hm. Om bara Hadzialic skärpt sig och räknat rätt på promille och tid, hade ingen skada varit skedd. Ett iskallt beräknande, ett riskbeteende var alltså önskvärt. Håller visserligen med om att promille och tid är något man skall vara ytterst skärpt när man räknar på. Men – dagen efter.

– Själv stärks jag av min höga uppfattning om henne, menade en journalist.

Hm. Hadzialic har enligt svensk lag begått ett brott. 0.2 promille ger indraget körkort och fängelse ingår i den straffskalan. 12 600 människor kör rattfulla varje dag, enligt MHF, jag stärks inte i min höga uppfattning om människor som gör det. Men det är jag det.

Och 62 procent av alla tillfrågade enligt en Inizio-mätning.

Bara 21 procent tyckte att det var fel. 17 procent vet ej eller har ingen åsikt.

En advokat jämförde rattonykterheten med statsministerns svaga svenska (?) och frågade sig vilket som egentligen är värst.

Jag förvånades över reaktionerna.

Vill vara absolut tydlig med att jag inte efterlyser något drev, tycker dock det var självklart att avgå. Kommer naturligtvis varken att förfäras eller förvånas om Löfven ger henne ett nytt politiskt uppdrag inom en kort framtid.

Förlåtelse är en grundsten i ett värdigt samhälle. Inte alltid så enkel att förhålla sig till, men nödvändig, kanske mest då den tar emot att ge.

I det här fallet tror jag den är uppenbar för att inget hände, ifrågasättandet av lagen, som somliga ägnat sig åt, är inget annat än kvalificerat trams. Poängen med lagstiftningen mot alkohol i samband med bilkörning är att kombinationen kan få fruktansvärda konsekvenser.

Har dock hopp om både lagstiftningen och Hadzialic. Lagen förblir kvar, orörd, Hadzialic omskakad och bara för en tid satt på avbytarbänken inför nya uppdrag

Nyheten om en ny ministerpost kommer inte att förvåna, det mesta av som sagts om Hadzialic är mycket gott, hon verkar alldeles för värdefull för att förloras efter att nu ha gjort alla rätt efter hennes ödesdigra fel.

Åsa Jinder

Riksspelman, författare och hundägare.

Tidigare krönikor:

Objektifiering är alltid objektifiering – oberoende storlek på kroppen

När kvinnor blir förtrollade och åter fri i sin kropp

Ta inte mina år och insikter från mig

Mer läsning

Annons