Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åsa Jinder: Ta inte mina år och insikter från mig

Annons

Min älskade son fyller 30 år i augusti. Det ger mig en underbar känsla, att tänka på att jag fått följa honom genom livet. Det är spännande att följa med i hans förändring just nu, han läser till statsvetare, och att se tillbaka på allt han gjort. Den han var som liten, den han är nu. Fantastiskt att tänka på all kärlek han har gett mig, all kärlek jag velat och förhoppningsvis förmått att ge honom.

Varenda gång jag nämner detta, att han blir 30 år, möts jag av kommentarer i stil med: "Hur är det möjligt, du som bara är 32?" Då ler jag, för jag förstår att det inte är så huvudlöst menat som det låter. Inom mig ler jag däremot inte, jag provoceras.

Jag tänker: Nej, det är jag inte. Kasta inte bort mitt liv. Varje erfarenhet och insikt. Allt jag valt, eller avstått ifrån, allt som format mig. Jag vill varken vara eller se ut som 32 år, med ångesten över att inte längre vara 25 år.

Ingen behöver ge mig den typen av komplimanger, jag vill inte placeras i denna kollektiva åldersängslan. Livet är, men har också gått. En massa dagar har skymtat, satt spår och påverkat. Jag kan inte annat än att klappa mig på axeln för att jag varit så himla bra på att leva.

Jag är inte rädd för nuet. Nu är tid att leva. Jag har det roligare, jag är både tryggare, klokare och modigare. Jag ser det som gåvor. Som viktiga och riktiga. Jag skulle naturligtvis när som helst, liksom många jag känner, kunna spruta pannan full av botox. Men varför skulle jag? Vart finns beviset för att mitt liv blir bättre? Var finns beviset för att det är sant?

Den där alltid så glada sexmånaders bebisen som i sin mintgröna sittvagn satt med kepsen bak och fram och sa "hej" till alla han mötte. Den där ljuvliga tonårs pojken som aldrig gav mig ett bekymmer. Den unge vuxne som visat sig vara både lojal, plikttrogen och ambitiös fyller snart 30 år.

Han som visade mig vad kärlek är. I 30 år har jag levt med den vetskapen. Den har naturligtvis varit omvälvande och livsviktig. Ta inte en dag av denna insikt ifrån mig.

Åsa Jinder

Riksspelman, författare och hundägare.

Mer läsning

Annons