Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagbladet - En plantskola för journalister

/
  • Martin Kreuger, nattchef på Dagbladet 1992-1994:   – Deadline. Som redaktör på Dagbladet i början av 90-talet lärde jag mig innebörden av det ordet den hårda vägen. Som vi slet, som vi brann, som vi kämpade för att överträffa oss själva och den stora draken på andra sidan stan varje kväll. Åren på Dagbladet lärde mig allt jag kan om tidningsmakeri och gjorde mig till medelpading i hjärtat för all framtid.   Det finns en sista obönhörlig deadline för allt och alla. Dagbladet lämnar in nu, med stolthet, efter 115 år. Det nya samhället är här.
  • Niclas Blixt Madison, redaktör på Bonnier Tidskrifter:   – Dagbladet var mitt första heltidsjobb. Jag minns med glädje alla härliga människor på tidningen, alla läsares otroligt trevliga bemötande och flertalet bandyderbyn på annandagen i dryga minus 20 grader iklädd lågskor. Tidningen lade grunden för den jag är i dag och där fick jag verkligen lära mig tidningsmakeriet från grunden. Dagbladet betyder mycket svett och hårt arbete, men samtidigt mycket skratt och glada minnen.
  • Marcus Engström, redaktionschef på Teknikens Värld:   – På Dagbladet fick jag en utbildning i journalistik som är omöjlig att få på nån skola i världen. Att jobba ibland dygnet runt för att slå storebror ST tillsammans med oerhört kunniga kollegor. Att få skäll av nu hädangångne fotochefen Thord Eriksson oavsett om man hade gjort nåt bra eller nåt dåligt. Att jaga den bästa bilden och den bästa storyn på tio olika jobb i tio olika delar av Medelpad under samma dag lärde mig inte bara att köra fort med bil, utan också att alla människor har intressanta berättelser inom sig. Det gäller bara att fika med dem. Då får man veta allt, och lite till. Journalistik handlar inte om högskolepoäng Engström, det handlar om att känna folk, överallt – och prata med dem – glöm aldrig det, sa legendariske nyhetschefen Arne Åkerlund till mig.   – Det finns en journalisthögskola på universitetet i Sundsvall, men den riktiga plantskolan för journalister och fotografer hade en stor röd neonskylt på Köpmangatan. Det är sorgligt att den nu har slocknat för alltid.
  • Erik Helmersson, ledarskribent på Dagens nyheter:   – Man fick lära sig att kavla upp ärmarna, gå ut i skiten och jobba, jobba, jobba. Första dagen skulle jag just gå hem vid halv sex när nattchefen skickade ut mig på ett nytt reportage, fyra-fem mil från Sundsvall,
  • Linus Brännström, nöjesredaktör på TT:   – Dagbladet var min riktiga utbildning och en otroligt rolig arbetsplats. Man kunde börja en arbetsdag med flera tomma sidor som man inte hade någon aning om hur man skulle fylla, man fick lära sig att leverera under alla omständigheter och att hela tiden kämpa för att slå ST. Det är ingen slump att så många som jobbat på Dagbladet sedan lyckats på kvällstidningarna.
  • Sven Jansson, pensionär efter olika chefsjobb på TT och SVT:   – Plötsligt, någon gång sommaren 1965, fick jag frågan om jag kunde skriva några rader i Dagbladet om dom populära Tjärnkvällarna i Vivstavarstjärn. Riktigt hur detta gick till och vem som frågade minns jag inte men det var ett lyckoskott som kom att styra hela mitt liv. Efter denna debut blev det fler och fler uppdrag och på hösten jobbade jag på nattredaktionen när jag fick nattpermis från Lv 5. En härlig tid, jag var handfast men varmt omhändertagen av legender som Sven Mohlin och nattredaktören Folke Malm. Det sägs att Dagbladet varit en plantskola för många svenska journalister. För mig var det nog rena drivhuset för 1966 erbjöds jag fast anställning som journalist på TT.
  • Matilda Jansson, nyhetschef på Sveriges Radio Västernorrland:   – Mitt Dagbladet var en arbetsplats där alla fick chansen. Hade man en idé fick man genomföra den, även som 20-årig sommarvikarie. Härligt fritt från hierarkier, högt till tak, kreativt, tempo och god stämning. Det där med någon-annan-ismen, att någon annan får ta hand om det, fanns inte där. Alla tog – och fick ansvar. Dessutom lärde jag mig massor, skrev artiklar om precis allt och inte minst så hade jag otroligt roligt. På Dagbladet fann jag både min man och vänner för livet.   Vila i frid fina Dagbladet och tack för alla fina minnen.
  • Sofia Roström Andersson, Aftonbladet:   – På Dagbladet lärde jag mig yrket. Eftersom redaktionen var relativt liten var alla tvungna att kavla upp ärmarna och hugga i, erfarna som nya. Jag kommer att minnas en tidning som storleksmässigt och ekonomiskt slog ur underläge i jämförelse med konkurrenten, men som allt som oftast ändå var bättre än densamma. Tänker fortfarande på Dagbladet som
  • Mona Hallén, nattchef på Aftonbladet: – Jag var en del av Dagbladet-familjen i åtta år. Det var här jag utvecklades som journalist. Det jag framför allt kommer att minnas är gemenskapen och allt jäklar anamma. Känslan av att ingenting är omöjligt om alla hjälps åt. Suget att vara bättre än konkurrenten, oavsett om det gällde att rapportera om en mordutredning eller avslöja vilka årets artister var på Gatufesten, och vetskapen att det går att göra mycket med små medel. Det drivet har jag fortfarande med mig.
  • Unn Edberg, VD och chefredaktör för Finansliv, ordförande för Sveriges Tidskrifter och vice ordförande i Utgivarna:    – Jag pluggade till journalist på Mitthögskolan men Dagbladet blev min bästa skola. Ofta gick jag förbi tinget och kollade åtal på väg från skolan till kvällsskiftet på Dagbladet. Det var sena kvällar med polisradion på, politiker som skulle jagas fram före lämning, kommunhandlingar att läsa, ett och annat trevligt reportage och ibland en hårdvinklad löpsedel (men som alltid hade täckning). Det fanns en utmanaranda på Dagbladet. Varje dag ville vi slå ST och ganska ofta lyckades vi också. Vi var piggare, snabbare och hade roligare vinklar. Många av de journalister jag jobbade med på Dagbladet var fantastiska yrkespersoner som lärde mig massor. Dessutom hade vi kul, både på jobbet och när vi var lediga.
  • Victoria Engholm, Mittuniversitetet:    – När jag först började jobba på Dagbladet var helgerna plågsamma. Fast på ett skönt sätt. För jag längtade efter måndagarna, så att jag fick gå på jobbet igen. Och trots att jag var helt och fullkomligt ärtgrön när det gällde det journalistiska hantverket så var det ingen som ifrågasatte min kompetens – utan krusiduller kastades jag rakt in i jobbet. Och förväntades leverera. Det självklara förtroendet gjorde att jag, och alla andra som har haft förmånen att få lära sig yrket på Dagbladet, snabbt växte in i rollen. Så tidningen var inte bara en tidning, utan även en slags skola. En väldigt bra skola.
  • Torkel Omnell, journalist, vinnare av Grävande journalisters Guldspaden 2007:   – Jag minns alla härliga människor, den goda stämningen och sköna underdog-mentaliteten, och drivet att varje dag slå den stora konkurrenten på Trädgårdsgatan på fingrarna. På
  • Tove Harström, formgivare på Iris Media:    – Dagbladet har varit en smart, vass och rolig uppstickare som gjort kvalitetstidningar med små resurser, och nedläggningen gör mig arg och ledsen. Sundsvall blir lite torftigare nu. Det finns nog ingen redaktion i Sverige som har kämpat hårdare, och ingen bättre journalistskola. Namnet Dagbladet inger respekt och öppnar dörrarna till de stora tidningarna. Utan den grunden hade jag inte fått toppenjobbet jag har i dag.
  • Sara Grundberg, biträdande nyhetschef på Aftonbladet:   – Efter att min lärare på Journalisthögskolan konstaterat att jag var en usel skribent, återstod redigering. Jag fick sommarjobb på Dagbladet och nattchefen Mona Hallén lärde mig allt hon kunde. Dessutom lärde jag känna min blivande man på tidningen. Vi fick två barn ihop och började sedan båda på Aftonbladet, där vi jobbat tills i dag. Det gör även Mona. Dagbladet för mig är människorna: stolta, lojala vinnarskallar med stora hjärtan. Jag är tacksam. 
  • Tia Jumbe, publisher för Mer Smak och författare:   – Jag skulle som helt outbildad praktisera på Dagbladet i två veckor, men kom inte därifrån på sex år. Då hade jag jobbat med de flesta typer av journalistik och på de flesta av tidningens avdelningar. Dagbladet har varit en plantskola i ordets rätta bemärkelse: Här har oputsad talang år efter år plockats in och slipats till diamanter genom en kombination av ambition, hårt arbete och mycket skratt. Men inte bara det. Dagbladet var också en rolig, seriös, kreativ, ambitiös, generös, mänsklig och brokig arbetsplats. Nedläggningen är en förlust både för Sundsvallsbor och blivande journalister.
  • Roger Rosenlund, redigerare/nattchef 1992-95:   – Den redaktionella tekniken var, då som nu, ny och gränslös. Precis som det unga gäng min stora förebild redaktör Per-Åke Hansson hade rekryterat till tidningen. Dagbladet var verkligen en plantskola. När vi tävlade i dåtidens layouttävlingar, som kvällstidningarna annars alltid vann, tog Dagbladet fler medaljer än både Expressen och Aftonbladet. När jag bläddrar i klipp över boxarmord, Estonia och rymningar från Sidsjön med mera ser jag tydligt tecknen av
  • Anna-Lena Ekenryd, tidigare nattchef på Dagbladet, nu konstnär i Frankrike och London:   – Jag var helt grön och det var otroligt tufft, högt tempo och ett ambitiöst gäng. Med en massa humor. Dessutom var det ett gäng som kämpade på för journalistiken trots en hel del motgångar. Kunskaperna som jag fick har jag nytta av hela livet.

Genom åren har Dagbladet fungerat som en "plantskola" för journalister.
Många har startat sin karriär och lärt sig yrket på Dagbladet.
Inför nedläggningen har lovorden över "landets bästa journalistutbildning" strömmat in till redaktionen.

Annons

Den prisade fotografen och filmaren Jens Assur, New York-corren Per Bjurman och Aftonbladets sportorakel Erik Niva är bara några namn i raden. Listan över journalister som lärt sig yrket på Dagbladet och sedan gått vidare till framgångsrika karriärer på olika riksmedier kan göras lång.

Dagbladet har varit en bra skola eftersom tidningen varit fördomsfri mot nykomlingar och ganska befriad från hierarkier. Alla har fått göra allt - på en gång de satt sin fot på redaktionen. Den som visat framfötterna på Dagbladet har kunnat "toppa" förstasidan och löpsedeln redan första veckan, och ibland till och med första dagen på jobbet. Det, i kombination med det höga tempot och den höga arbetsbelastningen, har gett många nyanställda, vikarier och praktikanter en snabbutbildning i det journalistiska hantverket, som de sedan haft nytta av under sitt fortsatta yrkesliv.

– Dagbladet har varit en plantskola i ordets rätta bemärkelse: Här har oputsad talang år efter år plockats in och slipats till diamanter genom en kombination av ambition, hårt arbete och mycket skratt, säger Tia Jumbe som jobbade på Dagbladet i många år, bland annat som redaktör för nöjesmagasinet Fredax, och sedan dess har varit chef på flera olika tidningar i Stockholm.

Även Marcus Melinder, nyhetschef på Tidningen Ångermanland, har jobbat på Dagbladet:

– Säg den svenska journalist som inte har gjort det. Med sin prestigelösa hållning till redaktionella hierarkier var tidningen känd för att fostra framtidens nyhetsjägare, säger han.

Mer läsning

Annons