Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags för ungdomar att tälta utanför Rosenbad

Annons

Frisören stannade upp och såg förfärad ut, tänkte ”Shit, jag har fått löss!”. Så var det inte. Hon berättade att jag börjat få gråa hår. Jag fyller 35. Det var efter trettio det inte längre fungerade att bara stiga upp på morgonen och möta världen utan make-up. Gör jag det i dag kommer omedelbart kommentarer som ”Vad du ser trött ut!”. Efter trettio fick jag glasögon och snart kommer väl hormonförändringar göra så att det blir dags att dra ut skägg med pincett från hakan.

Hemma läste jag en artikel från TT om att ungdomar i dag mår sämre än för trettio år sedan. Förr var det de äldre som var ängsliga inför framtiden, nu är situationen omvänd. De är ungdomarna som oroar sig enligt nya siffror från Statistiska centralbyrån. Folkhälsomyndigheten har gjort undersökningar som visar att andelen unga som känner sig deppiga har ökat.

Krönneämne.

Tänkte skriva en text direkt riktad till tonåringar med lite käcka feel good-råd från en som varit ung. Typ: Så här gör du tonåring för att ta tag i livet och det ordnar sig nog ska du se – men det gick ju bara inte.

Bara ingången blev fel: Började med att skriva: Kära tonåring.

Så skriver ingen 2014! Hur kunde jag tro att en enda under 75 år skulle läsa det?

Surfade in på Instagram och Twitter för att få lite feeling om ungdomlighet, typ spana efter ungdomsord, men har bara övergödda vuxna i medelklassen i flödet – precis sådana som jag med andra ord och allt vi gör är att förfasa över dagens unga. Vi tänker: Klipp er, ta bort ringen från näsan och skaffa er ett jobb.

Ridå ner.

Fick inse faktum: Jag vet ingenting om att vara ung i dag. Föddes 1979, är uppvuxen med kassettband och fasta telefoner i en icke digital värld. Jag tror att vi såg allt i svartvitt på den tiden, minns inte så noga, minnet börjar svikta. På högstadiet fick vi betyg i 1–5, för att få en tvåa räckte det med att vara i klassrummet och delta någorlunda och även de som sov eller strulade sig igenom högstadiet kunde söka sig till gymnasiet. Det fanns typ … framtid.

När jag flyttade hemifrån existerade det billiga bra hyresrätter. Bara att ringa till det kommunala bostadsbolaget.

Så jag stampade krönnebokstäverna ner i myllan och sjöng ingen avskedspsalm överhuvudtaget. Begravet får bli glömt och ruttna i fred.

Jag börjar om.

Hej tonåringar. Vi 30 plus i den trötta medelklassen har noll koll på er situation. Vi måste pilla bort vaxet från öronen och börja lyssna. Och sedan är det dags för aktion. Gör vi inte det så har jag ett förslag: Tälta utanför Rosenbad och kräv att även ungdomar utan fet plånbok och rätta kontakter ska kunna få möjlighet att flytta hemifrån efter studenten. Att även de som inte är A-barn i skolan ska få ingångar till studier och jobb.

Och du tonåring: Om du orkar lyssna på en tant – det farmor säger gäller:

Sköt skolan, sov och ät ordentligt, då är dina chanser till en bra start in i vuxenlivet betydligt bättre än om du inte.

Lina Norberg Juuso

linanj79@hotmail.com

Mamma till två skolbarn som hoppas även de ska få uppleva känslan av att låsa upp dörren till sin första hyresrätt med förstahandskontrakt.

Mer läsning

Annons