Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De lockar fram bergets hemligheter

/
  • Katarina Nilsson och Ilka von Dalwigk vid magnetkartan. Den visar inte bara berggrundens utan all magnetism, och det kraftigaste utslaget på hela kartan ger Kubal.
  • Ilka von Dalwigk och andra geologer har ögonen som främsta undersökningsinstrument. Men ibland kan en lupp vara bra att ha.
  • Så har den ursprungliga grå stenen smälts, knådats om och varvats med mindre smält material till lager och vindlingar, som i ett urspårat smördegsbak.
  • Vid Lörudden visar magnetkartan ett par områden med förhöjd magnetism. Ett av dem hittar geologerna senare samma dag.
  • Rostiga stenar antyder järnsulfider i marken och ska registreras. Ilka von Dalwigk mäter och synar.
  • Ilka von Dalwigk och andra geologer älskar klipphällar, eftersom de är fria från döljande växtlighet.
  • Alnöbergarter. Röd trakyt, kvartsrik och hård, har brutits som byggmaterial. Den gråprickiga beforsiten är namngiven efter Bergeforsen.

Bakluckan på bilen och inkvarteringsrummens golv är fulla av stenprover. Så blir det när geologer och geofysiker från SGU, Sveriges geologiska undersökning, reser runt för att kartlägga berggrunden. I Sundsvall med omnejd är mycket ännu okänt om den grund vi går och står på.

Annons
Grå-grå-grå är Sundsvalls berggrund. Gammal havsbotten, vars sediment stelnat till en mjuk sten som kallas gråvacka.
Så lyder den allmänna föreställningen, som bara stämmer till viss del. I havet av gråvacka finns här och där spår av hur jorden under årmiljoner dragit ner berget på stora djup, smält det och format om det. Om detta saknas ännu mycket kunskap.
Det finns en gammal karta, men den är gjord i en mindre skala och visar inga detaljer om hur berggrunden ser ut. Det kan till exempel finnas andra bergarter i områden som bara är några hundra meter tvärsöver, säger Katarina Nilsson, geolog från SGU.
Hon är nu här tillsammans med några kolleger för att göra en noggrannare kartläggning. I sommar och i höst har de fullt upp med kustområdet söder om Sundsvall och en bit inåt landet. Kommande år fram till 2008 ska de fortsätta norrut en bit ovanför Härnösand och ett stycke upp längs Ljungans dalgång.
Hela Sverige ska kartläggas på det här viset. Uppgifterna läggs in i en databas och den digitala versionen av kartan hamnar också i det geografiska informationssystemet Gis.
Vem har då intresse av att veta hur berg är sammansatt, var hårda, mjuka eller sprickförande områden finns? Kanske den som vill öppna en bergtäkt, borra efter vatten, anlägga en soptipp eller bygga väg, järnväg eller något annat stort byggnadsverk. Och även om SGU inte letar mineraler kan den som gör det ha stöd av informationen.
Gruppen från SGU gör också en särskild bergkvalitetsundersökning kring Sundsvall.
Den ska göras i alla tätortsområden, där det kan tänkas byggas många vägar, säger Katarina Nilsson.
Först undersöks områdena från flygplan. Därifrån kan man mäta magnetismen i marken och förekomst av till exempel uran, kalium och torium.
Geofysiker kan sedan göra en markundersökning med mätinstrument. De kan uppfånga strålning och andra egenskaper hos berget och notera var de intressanta avvikelserna från omgivningen, anomalierna, finns.
De hjälper oss med sådant vi inte ser. Vi geologer kan bara undersöka berg som går i dagen, inte det som är täckt av växtlighet, säger Katarina Nilsson.
Från de förberedande mätningarna får geologerna veta var det finns nakna hällar, så att de slipper gå på måfå. De arbetar med ögon och lupp och ibland med hammare för att knacka loss små prover eller skapa en färsk brottyta.
Men vi går inte in på folks tomter och börjar slå, säger Ilka von Dalwigk.
Klippor vid havet, helt fria från lavar och mossor, är geologernas favoriter. Vid Lörudden kan ett tränat öga se spåren efter jordens stora degbak. Ränder, virvlar och fläckar av osmält material mitt i det smälta visar hur berget knycklats, knådats och gräddats till en så kallad sedimentådergnejs, en bergart där det ursprungliga materialet delvis smälts och formats om. Längre söderut, mot hälsingegränsen, finns platser där allt begynnelsematerial smälts om på stora djup och trängt upp som hård granit.
Här vid Lörudden syns ett större område med rostbrun sten. Färgen antyder att det finns järnsulfider. Ilka von Dalwigk konstaterar ivrigt att det troligen är just det magnetiska område som flygkartan visat.
Järnsulfider kan kopplas till förekomst av till exempel järn, koppar och zink. Men det är inte ofta metallerna finns i sådan mängd att det lönar sig att bryta dem. I alla fall noteras järnsulfiden. I de fall man hittar gott om vita kvartsfläckar förs det också till protokollet.
Det finns ett visst samband mellan kvarts och guldfyndigheter, säger Ilka von Dalwigk.
Russinet i kakan för en geolog är förstås Alnöområdet. Där förde en vulkan en gång upp mängder av säreget material från jordens inre.
Alnö är exceptionellt, eftersom det fanns mycket kalk i den gamla vulkanen. Det enda man kan jämföra den med är en aktiv vulkan i Östafrika, säger Ilka von Dalwigk.
Men inte förrän nästa år får de rikta luppen mot den förstenade godsaken.

Mer läsning

Annons