Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den bekväma bubblan

/

Annons

Svenssonland går sakta men säkert mot sommartid. Vi har gett tillbaka en timme och luften blir varmare och liksom luktar annorlunda. Men jag fryser, för klimatet blir allt kallare i lilla landet lagom. Varför? Jo, det var i onsdags morse, jag låg i godan ro i en säng vars ägare sitter bredvid och kollar på Nyhetsmorgon på kanal fyra. Klockan blir 06 och det är dags för morgonens första nyhetssändning. Jag är blind as a bat utan mina kontaktlinser så jag blundar och lyssnar till tv:n. Moderaterna vill kriminalisera organiserat tiggeri säger nyhetshallåan. Kaffet kallnar på nattduksbordet för plötsligt känner jag, att jag inte har någon lust att vakna till den här dagen. 

Det känns osökt som ett oskönt försök att vinna tillbaka de väljare Moderaterna förlorat till SD i riksdagsvalet 2014. Inte föga förvånande, för i ämnen som dessa, finns väljare att vinna över, närmare bestämt 92 procent av SD:s sympatisörer stödjer detta förslag. Att det sedan är på bekostnad av människor vars livsöden är som under förbannelse, skiter man fullständigt i. Solidariteten är selektiv och klyftorna blir oblygt mer påtagliga. Men om vi ska bortse från det och se det objektivt, helt utan medkänsla för de människor som bor i tältläger medan du och jag ligger i sängen och lyssnar på regnet utanför, så kan jag inte förstå. Jag är inte politiker, men jag är människa och jag kan se utanför min egen bubbla. Det jag däremot inte kan se, är hur detta skulle vara en lösning på problemet – organiserat eller ej. 

Man (läs: Beatrice Ask) spelar bekvämt på man vill lyfta problemet med fattigdom och utanförskap. Hon menar också att man vill komma åt nyckelpersonerna och inte de enskilda individerna, och det är ett försök till att hjälpa dessa utsatta personer och, att visst tiggeri kan få fortsätta då man kan ansöka i sin kommun om att få tigga. Det är absurt och djävligt naivt. Nyckelpersonerna ÄR de enskilda individerna. Och de drabbade blir de som drabbas, än en gång. Jag ser inte lösningen.

Det måste ju finnas något annat än att vara inhuman, eller passiv i en slags väntan på att någon ska ta ansvar. Att kriminalisera tiggeriet, organiserat eller inte, löser kanske vår bekvämlighet men de utsatta, nyckelpersonernas problem kvarstår ju. Fattigdom och utanförskap och självaste kärnan – förtrycket, försvinner inte.

Om man vill se en lösning på problemet, och inte bara sopa det under mattan, bör man kanske börja med att steppa ut ur den bekväma bubblan, för genombrott sker inte innanför ramarna. 

Deniz Fryksell

Tror att the grass is greener where you water it.

Mer läsning

Annons