Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deniz Fryksell: Vi som vägrar att säga hen

Annons

Jag har flera gånger snubblat över nötter som tycks provoceras av pronomen "hen", det vill säga benämningen som varken utgör hon eller han. Häromdagen upptäckte jag att det till och med finns en Facebook-grupp med medlemmar som sammanstrålat i något i stil med "vi som vägrar att säga hen". Det finns alltså människor som provoceras av en benämning, så pass att de känner behovet av att gå med i en grupp med "likasinnade". För att inte tala om tjommen som bemödat sig med att starta upp gruppen, någon slags herre på den konservativa täppan. Detta är samma typ av personer som inte kan bemöda sig att lära sig skillnaden på de och dem. Förmodligen är det också samma personer som har någon slags förkärlek till mellanslagstangenten när de uppdaterar Facebookvännerna om att "ny års firandet" varit en fröjd trots att "vanilj panna cottan" inte fick rätt konsistens. Det är också samma personer som i alla diskussioner alltid menar att "så har det alltid varit" och har det som sitt starkaste argument. Perspektiv är överskattat, svält, krig, våldtäkt, barnmisshandel, växthuseffekt och patriarkala strukturer hamnar naturligtvis i skuggan av detta urvidriga hen-ord.

Jag vill berätta kortfattat för er som "vägrar att säga hen" om varför hen är bra och användbart precis som hon och han är. För det allra första gäller det att förstå att det är skillnad på kön och könsorgan. Könet sitter i hjärnan och könsorganet mellan benen – därmed gör snoppen eller snippan dig inte automatiskt till man eller kvinna, han eller hon. Detta vet alla som upplevt att det fötts in i fel kropp och/eller inte kan identifiera sig med någon av könen, varken han eller hon. Könet är en känsla och kanske mer beläget i hjärnan, och könsorganet en fysisk kroppsdel och simplare än så går det inte att förklara det hela. 

Nu för att knäcka nöten, och här krävs att du krystar ut lite större perspektiv för här kommer mitt svar på varför du som går med i en hen-vägrarklubb på Facebook framstår som ett trångsynt praktarsel: DU har troligtvis inte upplevt känslan av att inte känna dig som varken man eller kvinna och/eller DU har troligtvis inte känt dig som en man med en snippa, eller som en kvinna med en snopp, därmed har DU ingen rätt mena att hen är fel. Att utgå ifrån att något är eller inte är på ett visst vis enbart av den anledning att man själv inte erfarit dylikt är höjden av trångsynthet, trångsynthetens kladdiga klimax.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att undra, hur skulle världen se ut, om vi la lite mindre tid på att vara bajsnödiga över ett pronomen och lite mer tid på sådant som är trevligt, så som sammanskrivna ord. Kanske skulle världen bli en lite mer sammansvetsad plats. Bokstavligt talat. 

Deniz Fryksell

Undanber eventuella påhopp gällande diskriminering av dyslektiker då jag anser att de har dispens och får äta vanilj panna cotta med gott samvete.

d.fryksell@gmail.com

Tidigare krönikor:

Du förälder, varför har ditt barn bh på sig?

Det är svårt att förklara för en som inte begriper

Du är ingen Robin Hood, Lamotte

Om blickar kunde våldta ...

Är det duktigt att bränna ut sig?

Mer läsning

Annons