Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är nog lugnast att vara en helt vanlig svensson

Annons

Sommaren är förvisso kort, men det mesta har inte regnat bort, åtminstone inte här i Sundsvall. Nu lider dessa varma soliga dagar mot sitt slut, och snart är sista ordet sagt hos årets sommarpratare i radio. Jag har lyssnat på fler i sommar än jag gjort förr om åren, och det har slagit mig hur många sorgliga historier men också så mycket kämpaglöd det döljer sig under ytan på var och varannan av dessa ”kändisar” som blottlagt sitt innersta för svenska folket.

David Lagercrantz var först ut av de lagerkransade(!) sommarpratarna, en både risad och rosad författare till bland annat boken om Zlatan men framförallt den upphaussade fortsättningen på Stieg Larssons Millennietrilogi. I sitt förhållande till sin far, den högt aktade skribenten och chefredaktören Olof Lagercrantz på DN, kände jag igen mig i den kvävande känslan att inte duga i faderns ögon, en känsla som kan sätta sin prägel på en människa hela livet . När David Lagercrantz äntligen lyckas och vinner gehör hos både publik och recensenter är pappan död. Det var ju i synnerhet av honom som sonen ville ha sin välsignelse. Man behöver inte vara barn till stora personligheter för att känna igen sig i detta.

En annan i den blåblodiga skaran av sommarpratare var Magnus Uggla som klev fram i ljuset från barndomens dystra östermalmsvåning på Karlavägen. Jag har väl aldrig varit något fan av hans musik, inte någon annan popmusiker heller för den delen, men efter hans radioprat såg jag honom plötsligt med nya ögon. Jag kände ju till hans miljö. Jag hade suttit där och väntat på min tur att komma in på sånglektion hos hans mamma Madeleine som var pedagogen i ropet då på 50–60-talet.

När Magnus Uggla berättade om sin barndom och karriär, kantad av småkriminalitet, relegering från skolan och frånvarande föräldrar förstår man hans texter och upproret mot borgerligheten bättre. Trots ständiga sågningar av musiketablissemanget och andra musiker måste han ändå haft ett stort jäklar anamma som inte förlorade gnistan. Recensionerna till trots har han haft en stor skara trogna beundrare. Efter fyrtio år spelade han på ärevördiga Kungliga Dramaten så han kanske inte var så dålig ändå!

Medan Magnus Uggla var ett mobboffer bland annat på grund av sin bakgrund och sin kortväxta framtoning, berättade en annan sommarpratare, Kicki Danielsson, om sitt lilla privata helvete som fosterbarn och hur hon förföljdes av skvallerpressen när populariteten dalade och kilona ökade. Skvaller tar jag med en stor nypa salt, men det är bedrövligt när man hör om illasinnat och lögnaktigt förtal på bekostnad av ett knäckt självförtroende eller kanske värre saker.

Även om jag drömde om att bli något stort och märkvärdigt en gång i tiden, är det nog lugnast att inte vara någon kändis ändå. Men får jag frågan om att bli sommarpratare i radio, fast det är förstås en utopi, så kanske jag antar utmaningen, haha.

Tidigare krönikor:

Med nuvarande snigelfart får jag hålla på till dödagar

Bland kossor och skrattande barfotabarn på landet

Söderut är man sjuk, i norr är man schuk!

Kanske sådde jag några frön en gång i tiden

Lisa Lindström

Mer läsning

Annons