Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är skrattretande hur mycket jag gråter

/

Annons

Mitt liv är fullt av tårar.

Jag menar inte att tillvaron bara består av elände och vemod – även om det finns vissa återkommande inslag av det också – men det råkar ändå vara på så vis att det är mycket tårar i min vardag.

Det har dessutom blivit mer och mer tårar ju äldre jag blir.

Jag vet inte om det beror på att tårkanalerna har blivit slappare med åldern, det vore ju i så fall inte den enda kroppsliga funktionen som blivit det.

Något är det i alla fall som gör att jag brister i gråt allt oftare och för allt konstigare saker och stundtals liknar jag Bamses kompis Lille Skutt.

Att surfa på nätet innebär numera att det gäller att ha en näsduk inom räckhåll att torka tårarna med. Alla dessa gulliga djurklipp som sköljer över oss brukar vara detsamma som att öppna tårkranen för mig.

Fast det behövs i sanningens namn inte bara vara söta kattungar eller luddiga kycklingar för att jag ska börja snörvla. Det räcker bra med Arge snickaren som först skäller ut den olycklige hemmafixaren för att sedan bygga om hela huset, och själv sitter jag och gråter för att det blir så bra.

Jag vet inte vad det beror på, men vissa tv-program ser jag faktiskt bara på om jag är ensam hemma numera. Det får ju vara någon måtta på skämsigheten.

Men det är inte bara tv och film – snyftare är för övrigt en breeeeed genre för mig – som är en källa till tårflöde.

Musik är inte mycket bättre det heller.

Ted Gärdestad borde till exempel förbjudas att spelas i radio.

Missförstå mig inte, jösses vilka fina texter han skrev och hans musik är verkligen odödlig. Men förra veckan höll jag på att hamna i diket med bilen då P4 spelade en låt med honom och jag vill ha en egen måne förvandlades till jag behöver en egen näsduk, när vägen försvann i ett töcken av tårar.

Så här efteråt kan man ju sitta och skratta åt tårarna och gråten.

Tårar hör ju till livet – och till döden.

Och det oavsett om du hackar lök eller om du berörs av något du ser eller får ett tragiskt besked om något som gör dig ledsen.

Eller för den delen glad.

Vem älskar inte glädjetårar?

Fast tårarna som kom häromdagen då jag slog i stortån i ett stolsben, de hade jag i sanningens namn kunnat vara utan, precis som blånageln.

Tidigare krönikor:

Med silvertejp och toapapper är jag redo för semesterresan

Se till att njuta av din enda semesterdag

Är stången rest så ska det flaggas

Utan kvarn kan jag dra dit pepparn växer

Mer läsning

Annons