Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En helt vanlig dag efter en sommar

Annons

"Hej", säger jag.

"Hej!" svarar Christian.

Han sitter vid datorn i sin fotostudio, bakom en stor grå skrivare som han aldrig använder, en Carola-fläkt och ett par svarta latrintunnor med sand från en fotografering. Utanför är vädret toppen.

"Vad gör du?" säger jag.

"Letar efter C64-musik", säger Christian.

"Varför då?"

"Tvett-ja. Kul."

Christian säger "inte vet jag" så där, "tvett-ja". Snabbt, som allt han gör. Han fortsätter.

"Jag har lyssnat sönder Dire Straits, så nu måste jag ha nåt annat."

"Dire Straits?!"

"Ja, en nostalgi-grej. Jag är en sucker för sånt. När jag var liten och hörde skivan med Sultans of swing hos en kompis så brukade vi spela Commando på C64."

"Har du hittat musiken från Bubble Bobble?" säger jag.

"Nej, jag minns inte det spelet", säger Christian. Han klickar och skriver lite. "Här!"

Den plippeti-ploppiga-musiken dånar ut ur högtalarna. Och så halvskriker han till mig, där jag sitter i soffan en bit ifrån. När jag svarar i vanlig samtalston ropar han "va?!" och sänker volymen. Sekunden efter att jag har svarat höjer han igen.

"Vad ska du göra i dag?" frågar jag.

"Jag ska frilägga några bilder, sedan måste jag beställa printarna som jag ska ha med till den där grejen nästa vecka", säger Christian.

"Var det då du skulle visa upp din portfolio för en massa branschfolk?"

"Ja."

"Så det blev lösa bilder istället för en bok?"

"Jag beställer båda och så bestämmer jag mig sedan. Som vanligt", säger Christian och skrattar.

Han byter ut datorspelsmusiken.

"Det här är nån topplista. Den här låten ligger på sjätte plats på 'Top tracks'."

Christian fixar kaffe åt oss. Han frågar om jag vill ha mjölk, som han alltid gör, och jag svarar nej, som jag alltid gör. Han pratar i telefonen nästan hela tiden, just nu med någon som söker praktikplats.

Christian mimar "lunch?" mot mig. Vi går och äter var sin sallad på ett kafé onödigt långt bort. Efter maten delar vi på en bit chokladkaka som knappt smakar något och går tillbaka till Christians studio. Köpmangatan är under renovering.

Vad är poängen med allt detta? Ingen alls. Det är bara vardagen som är tillbaka.

Håkan Norberg

Mer läsning

Annons