Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kamp du inte kan vinna

Annons

Den här texten ska handla om att må dåligt. Och om badbollar.

Tänk dig en dag på stranden. Det är sommar, det är en vacker strand, du är där med människor du tycker om. Ni leker och stojar i vattnet. Plötsligt slänger någon till dig en badboll.

Man mår dåligt av olika anledningar. Någon kan ha dött, ett hus kan ha brunnit ned, en kärlek kan ha svikit, en kropp kan ha slutat fungera. Oavsett vilket känner du ledsenhet, ilska, sorg, förtvivlan, rädsla. Känslor så starka och svåra att hantera att du bygger upp en ångest och har svårt att fungera.

Och ju mindre du kan påverka det som får dig att må dåligt desto ondare gör det. Vi människor vill ha kontroll.

Den där badbollen är alla de känslorna. Plötsligt har du den i din famn och vill inget hellre än att bli av med den. Men det finns ingen att kasta den till. Alltså trycker du den under ytan, försöker få den att försvinna. Men den gör inte det. Hur ofta du än trycker den under vattenytan kommer den upp igen.

Det är så vi ofta gör. Vi bär på de jobbiga känslorna, vi antingen ältar dem om och om igen, tänker hur vi kunde gjort annorlunda vilket låser oss fast i det förgångna, eller så försöker vi skjuta dem åt sidan, låtsas som om de inte finns.

Det handlar om här och nu. Att acceptera det som hänt och det du inte kan göra något åt. Inte tänka vad du egentligen vill ha ut av livet/kärleken, utan vad du vill utifrån de förutsättningar som råder här och nu.

Så vad ska du göra med badbollen? Du måste göra ett aktivt val, du måste vilja gå vidare, må bättre. Att fortsätta trycka den under vattenytan gör det bara värre, då tar den upp hela din uppmärksamhet och du glömmer den vackra stranden, de fina människorna.

Men vad ska jag göra? Den försvinner ju inte!

Ta bollen under armen och ta med dig den upp på stranden. Släpp kampen för den tar aldrig slut, den kan du inte vinna.

Men då försvinner den ju inte! Vad är vitsen?

Att du får vara på stranden och njuta av den. Vara med dina vänner. Och jag lovar, det kommer att finnas stunder då badbollen försvinner – stunder då du faktiskt glömmer bort att du bär på den – för att sedan komma tillbaka. Så är det, och det är jobbigt, visst. Men om du fortsätter trycka den under vattenytan är den alltid där.

Dessutom: med tiden kanske den kommer tillbaka mer och mer sällan. Och i mindre storlek. Till slut är den liten som en liten glaspärla, lätt att stoppa i fickan.

Vi kan inte ta bort smärtan, vi kan inte säga att nu ska jag sluta att må dåligt. Vi måste våga vara närvarande i det jobbiga utan att sätta en massa ord och värderingar på det. En del av det handlar faktiskt om att ge upp, att sluta försöka förstå. För vissa saker kan man inte förstå.

Mer läsning

Annons