Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktigt his(s)nande upplevelse

Annons

När eder krönikör nyligen läste om den överlastade hissen i centrala Sundsvall som föll ett par våningar, blev han påmind om en egen långt från angenäm upplevelse i en dylik konstruktion i början av 1980-talet.

Svängde elegant in på besöksparkeringen för att avlägga visit hos en viss ung dam som bodde i ett av höghusen i Nacksta, medtagande från passagerarsätet den snörprydda kartong med bakelser (i dag hade det varit ett par vinare) som köpts inför den överenskomna träffen.

Krönikör Nygren steg in i hissen, tryckte på våningsknappen - bara för att känna nyss nämnda hiss tvärstanna mellan två våningar och se belysningen slockna.

Nästa notering:

Att det knakade oroväckande i stålvajrarna och hissgolvet gungade. 

Trevande fingrar över våningsknapparna, tryckande på varje; men inget hände, varken uppåt eller nedåt. 

Situationen krävde en viss eftertanke, så undertecknad sjönk varligt ned på huk och fick med med icke helt stadiga fingrar eld på en Look. Kartongen med bakelser avtecknade sig lätt hånfullt i det svaga ljus som silade ned från den halvt skymda glasrutan i nästa vånings hissdörr.

Läge för en observant kommentar:

"Nog är det själva fan. Precis nu. Förbannade jävla hissjävel…"

Nytt trevande över panelen tills knappen för larm hittades. Det började tokringa i trapphuset.

Nästa steg i det tilltagande dramat blev att bleka ansikten kunde anas bakom den del av dörrglaset som var synligt från hisskorgen. Lätt hysteriska röster uppmanade att sitta lugnt tills hjälp anlände. Nyfikna barnaögon plirade ned i den nygrenska fängelsehålan. Hissgolvet gungade till igen, denna gång mer påtagligt och betänkligt, med åtföljande dämpade skrik från protesterande vajrar. 

Så vidtog ett slags katolsk dödsmässa. Någon kom på den åtminstone i strikt bokstavlig bemärkelse lysande idén att tända ett stearinljus och ställa det på kanten av rutramen där snett ovanför; en åtgärd som snabbt inspirerade andra, och ett par värmeljus - brinntid cirka fyra timmar - gjorde den första lågan sällskap. Effekt: vagt spöklikt sken i hisskorgen. Requiem över Nygren.

För att göra dramat kort, kära läsare, tog det räddningstjänsten och en hissreparatör en dryg timme att anlända. Kanten på nästa våningsplan var ungefär i höjd med undertecknads haka. Upplösningen blev att - medan reparatören slamrade någonstans nere i källarplanet - brandkillar lyckades få upp hissdörren och att eder krönikör först sköt ut kartongen med bakelser och sedan, med en krabbas envetenhet, lyckades få upp armbågarna och häva sig i säkerhet, under den inte helt skämtsamma uppmaningen: 

"Snabba´re på - går hissjäveln plötsligt i gång, kan du bli klippt på mitten …"

Christer Nygren

Mer läsning

Annons