Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Engelskläraren gav mig ett karateslag

Annons

I dag verkar en hel skola kunna samlas till krismöte och eleverna erbjudas individuellt samtalsstöd, om en unge råkat stuka tummen under en gymnastiklektion.

Annat var det under krönikör Nygrens pluggtid.

Plats: Nackstaskolan, 1971.

Scen: en 15-årig Nygren och en manlig lärare blev under en engelsklektion (never mind the details, but anyway) oense om den mer specifika betydelsen av uttrycket stomach (mage). Varpå läraren med ohälsosamt stigande ansiktsfärg beordrade några elever att släpa undan skolbänkarna närmast katedern, ty nu, deklarerades det, skulle det “jävlar i mig göras upp”.

Läraren förklarade att han var bevandrad i karate, och bevisade det genom att inleda den icke verbala delen av debatten med att ge 15-åringen en välriktad handrygg som träffade ena skuldran.

Klasskompisarna hade samlats i en klunga för att bevittna uppgörelsen, och jublade när Nygren kontrade lärarens japanska stridskonst med en äktsvensk spark mot knät.

Ingen av kombattanterna utsågs väl officiellt som vinnare, men ett par veckor efteråt hade läraren fortfarande en lätt linkande gång i skolkorridorerna. Uppgörelsen nådde aldrig rektorsexpeditionen, och hade den gjort det, hade skolledaren antagligen tagit lärarens parti.

Bland annat för att rektorn visste att unge Nygren i största allmänhet framstod som uppstudsig och bärande ett lätt anarkistiskt motstånd till att inlemma sig i kollektiva aktiviteter, i det aktuella fallet skolarbete.

Det tog sig även uttryck i att nyss nämnde problemelev under en filmförevisning helt sonika stegade fram och stängde av projektorn. Anledningen till detta o-ortodoxa uppträdande var att läraren - en kvinnlig, politiskt minst sagt mörkröd vikarie - satt snurr på en 16-millimeters rulle där sjuåringar grävde trottoarer längs en paradgata i Peking och i sin egen speakerkommentar hyllat hur “alla bidrog” i folkrepubliken Kina.

Den incidenten, och en rad andra, gjorde att eder krönikör åtskilliga gånger blev inkallad till rektorn och fick veta att han som straff skulle sitta kvar efter skoldagens slut. Nygren lyssnade med neutralt hållet ansiktsuttryck, och deklarerade sedan: “Fan, heller - jag har annat för mig i eftermiddag…” Till slut ebbade inbjudningarna till rektorsexpeditionen ut.

Det lustiga med den inledningsvis nämnda uppgörelsen under engelsklektionen var att den slutade med försoning och framväxande ömsesidig respekt mellan inblandad lärare och elev. Många år senare ringde han och gratulerade, när undertecknad fått sin första roman publicerad:

"Det var, som jag minns det, alltid något speciellt med dig, Christer.” Konstpaus. “Med den där högerfoten kunde du dessutom ha utvecklats till en lovande fotbollsspelare…”

Christer Nygren

Mer läsning

Annons