Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ernst räddades till livet med hjärt- lungräddning

/
  • Ernst känner sig hemma överallt, till och med på Arvids huvud.
  • En rolig lekkompis tycker Arvid att kycklingen Ernst är och han får gärna vara med när det vankas traktorkörning.
  • Ernst har fått två kompisar,
  • Ernst håller utkik för att se om det händer något spännande runt omkring.
  • En rolig lekkompis tycker Arvid att kycklingen Ernst är och han får gärna vara med när det vankas traktorkörning.
  • I brist på sand kan man bada på trasmattan tycker
  • På axeln är det fint att sitta om man är en liten kyckling.
  • Ernst har tagit plats på köksbordet.

Kycklingen Ernst fick en tuff start i livet.
Han var nära döden – men räddades med hjärt- lungräddning.

Annons

Tre små gula dunbollar springer omkring på köksgolvet och piper ivrigt för att få uppmärksamhet.

För tre veckor sedan kläcktes en liten kyckling i familjen Ädels hönshus i Munkbysjön. Familjen var på väg hem från fjällen när de fick ett samtal om att de nu hade en ny familjemedlem som väntade. Sonen Arvid, nio år, var spänd av förväntan och när bilen körde upp på gårdsplanen rusade han ut i hönshuset.

Men där fanns ingen kyckling.

– Han skrek till mig att morfar lurat oss för han såg ingen kyckling. Jag och sambon Henke tittade på varandra och vi förstod att den skulle ligga någonstans och förmodligen vara död, säger Erika Ädel.

Hon grävde lite i halmen och hittade honom med helt utslagna vingar och huvudet hängande bakåt.

– Jag såg att näbben öppnade sig lite och skyndade mig att plocka upp honom i händerna, berättar Erika Ädel.

Samma sekund som hon tog honom i sina händer så bestämde hon sig för att han skulle överleva, för sonens skull, och hjärt- lungräddning påbörjades. Hon blåste försiktigt mot näbben samtidigt som tummarna varsamt masserade bröstet på den lilla dunbollen. Kycklingen var fortfarande helt utslagen men rörde försiktigt på näbben för att visa att livet fanns där.

– Jag gick in och satte mig i soffan, lade honom på bröstet för att ge honom värme och plötsligt ser jag hur det kryllar överallt, han var ju full av löss. Men trots att jag tycker att sådan är väldigt äckligt så blev jag inte uppskärrad utan gick in i badrummet för att tvätta av mig, och började i stället plocka lus på kycklingen, säger Erika Ädel.

Några timmar senare gav han ifrån sig ett pip och ögonen öppnades.

– Det var en otrolig känsla, säger Erika och tar upp Ernst i famnen.

Ernst har nu gjort sig hemmastadd i familjens villa och springer hemtamt omkring mellan kök, hall och vardagsrum. I brist på sandbad så lägger han sig på den färgglada trasmattan och putsar på fjädrarna. Han har även fått ett eget krypin i en kaninbur tillsammans med två små kycklingkompisar.

– Vi märkte att han blivit alldeles för präglad av oss, han ville inte sitta själv i buren och skrek så fort vi inte var i närheten, så vi bestämde oss för att skaffa kompisar till honom. Han måste ju ut i hönshuset snart för han kan ju inte fortsätta bo inne i huset med oss, säger Erika och torkar upp lite bajs som kycklingarna lämnar efter sig.

Men även om han nu har två kompisar så får han ibland sitta med i tv-soffan och när Arvid leker.

– Han är med överallt, går man på toaletten så följer han efter dit och sätter man sig i soffan så piper han tills man lyfter upp honom. Han har även fått följa med Arvid till skolan för klasskompisarna tycker historien om Ernst är så spännande, säger Erika Ädel.

Arvid lägger sig ner på golvet och leker med sina traktorer och snabbt som ögat kommer Ernst springande för att vara med.

– Det är kul att leka med honom, säger Arvid och låter kycklingen klättra och picka på leksakerna.

Namnet Ernst fick han efter namnsdagen som var just den där dramatiska måndagen.

Vet ni med säkerhet att det är en Ernst?

– Vi har haft en tjej som är dukig på att könsbestämma höns som tittat på honom och vi tror att det är en kille, det ser ut så i alla fall, säger Erika och skrattar.

Under påsk får Ernst bo kvar inne i huset, men sedan är det dags för honom att flytta.

– Man kan inte ha dem inne mer än en månad för det börjar lukta av höns när de blir större, säger Erika och sträcker fram handen för att mata de skrikande kycklingarna.

Mer läsning