Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett vinnande koncept för att slippa julhetsen

Annons

Så är vi här igen. En dryg månad kvar till jul och vi vet alla vad vi har att vänta.

Svullna pepparkaksmagar, snurriga vinglöggsskallar, sjungande barn klädda i vitt och fyrverkerier av recept på hur vi kan piffa upp julen. Varför vi nu skulle vilja göra det, grejen med jul är väl att det ska gå till på exakt samma sätt varje år.

Och så julklappsstressen. Denna årligt återkommande hets.

Egentligen älskar jag jul och advent. Bortsett från julmusiken då – ingen älskar julmusik. För mig betyder december mys, glädje, gemenskap, en ursäkt att tända varenda ljusslinga och värmeljus som finns, alldeles för mycket choklad och god mat.

Men så är det den där lilla detaljen. Julklappsjakten.

Konsumtionshetsen som skapar eko i varenda plånbok, kravet på personliga gåvor som skapar ångest i vartenda hjärta och jäktet som skapar sår i varenda arbetande mammas eller pappas mage. Varenda en skulle kunna sjukskriva sig för utbrändhet efter att ha letat de perfekta klapparna i en månad. Eller i en dag, på Birsta city.

Vad ska jag ge henom som har allt? Vad ska jag ge henom som jag vill ge allt när jag inte har råd med någonting? Vad ska jag ge henom som inte önskar sig någonting och som inte har några intressen i en vettig prisklass?

Jag tillhör den kategori människor som gillar att tänka ett varv extra innan jag köper de där ulliga sockorna. Jag vill gärna att en present ska kännas genomtänkt och personlig. Presentkort är det smidigaste men tråkigaste som finns. Att ge i alla fall – att få dem är guld.

I november eller början av december brukar jag börja planera. Skriva listor och ragga medköpare. Scanna av önskelistor och tänka så att huvudet knakar på vad hen tycker om eller i förbifarten har råkat nämna att hen vill ha. De flesta jag köper presenter till har allt. Allt! Inte yachter, sommarhus på Rivieran eller diamantsmycken möjligtvis men dessa saker befinner sig något utanför min budget ändå.

Därför har jag börjat ge bort icke materiella ting. En tidningsprenumeration, en spadag, konsertbiljetter eller en middag på restaurang. Enkelt att köpa, enkelt att glädja med.

Detta innebär att jag kan handla klappar på nätet och därmed slipper trängas med alla stressade människor i Michelingubbeliknande vinterjackor och med sprängfyllda påsar i julhandeln. Jag bidrar inte heller nämnvärt till ökad konsumtion eftersom jag köper få materiella ting. Och – en upplevelse uppskattas av den som har allt och vanligtvis bara önskar sig "ett par strumpor eller kanske schampo, det är ju bra att ha". Detta i sin tur bidrar till att jag får mer tid över till att fylla magen med pepparkakor och vinglögg.

Alla är vinnare har det visat sig.

Mer läsning

Annons