Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Europeiska universitet skapar nya traditioner

Universiteten i hela Europa är i färd att riva upp gamla nationella traditioner och bygga ett gemensamt utbildningssystem. Självklart finns en oro för likriktning, medger Christina Ullenius som har en tung post i samarbetet.

Annons
Christina Ullenius har två arbetsplatser: Karlstads universitet där hon är rektor och EUA:s kontor i Bryssel.
EUA, European University Association, är en samarbetsorganisation för 700 europeiska universitet och sedan en vecka är Ullenius en av dess vice ordförande. Därmed har hon visst inflytande EUA talar för 45 länder.
En av de centrala frågorna för EUA är den pågående omvandlingen till ett enhetligt utbildningssystem i Europa. Processen, Bolognaprocessen kallad, går utanför EU:s gränser och kommer snart att innefatta Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina.
 Det är ett jättejobb vi håller på med, konstaterar Christina Ullenius lugnt.
Icke desto mindre är det helt nödvändigt, anser hon.
 Företagen lägger forskning, utveckling och produktion i det land där de får bra arbetskraft. Då står vi inför valet att skapa ett starkt universitetssystem som kan bidra till att Europa konkurrerar, eller så halkar vi efter.

Likriktning
När lärosäten med vitt skilda traditioner ska anpassa sig till en gyllene medelväg kring utbildningars längd, upplägg och examina allt för att röja praktiska hinder för studenter, forskare och lärare väcks också farhågor om likriktning.
 Den oron finns självklart. Men vi startar med så olika utgångspunkter, utbildningssystemen är oerhört nationella och präglade av landets kultur. Vi har också olika språk. Bolognaprocessen omfattar i dag 40 länder, snart 45, så jag tror att det är en omöjlighet att vi skulle få en stark harmonisering. Men vi behöver mer likvärdighet, säger Christina Ullenius.
Och för Sverige väntar inga omvälvande förändringar.
 Många av de reformer som Bologna handlar om genomförde vi för 20 år sedan. Vi har väldigt strukturerade utbildningar med kursplaner och poäng. Men många av länderna som har gått in eller är på väg in i Bolognaprocessen börjar med fem- eller sexåriga universitetsutbildningar som inte är nedbrutna i kurser. Studenterna läser, har en professor och går och tenterar av i slutet av året.
Den tydliga strukturen gör också att Sverige kommit långt med livslångt lärande, fortsätter hon.
 Det finns korta kurser, helfart och deltid, så att människor hela livet kan gå ut och in ur universitet. Där är vi ljusår före många länder.

Uselt utflöde
I andra avseenden har Sverige halkat efter och behöver justera sina utbildningar ytterligare för att komma i fas med Bolognaprocessen, fortsätter hon.
Som rektor i Karlstad kan hon heller inte skryta med stort internationellt utbyte själva grundtanken med Bolognaprocessen.
 Vi har ett förhållandevis bra inflöde men ett uselt utflöde, säger hon och ser flera orsaker till att svenska studenter generellt visar ett minskat intresse för att plugga utomlands:
 Kraven för studiemedel är så tuffa att de är rädda att missa tid. Dessutom har de sämre språkkunskaper och då är otroligt många länder stängda för dem.
Nästa stora avstämningsmöte för Bolognaländerna hålls i Norge i maj. Frågor om hur ländernas olika utbildningar ska få en europeisk kvalitetsstämpel står högt upp på dagordningen. Frågan rymmer en rad komplikationer och berör nationella intressen och etableringsrätt.
Hela processen är oerhört komplex, men Christina Ullenius ser inga hinder för att dess krets kan växa ytterligare.
 Bolognaprocessen är ett fantastiskt projekt för att öka förståelsen mellan kulturer. Man skulle vilja att fler tar del av detta och på det sättet lägga en grund för fred. Det är högtidligt uttalat men jag tycker att det är en av de fundamentala drivkrafterna.

Mer läsning

Annons