Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farbrorn och vår Herre

/

Annons

Den gamle mannen stod framför notstället och övade på sin klarinett.

Det lät inte bra. Han gick närmare notstället, kisade med ögonen, spelade igen men det lät lika illa. ”Herre, min Gud, varför har du gjort mig detta?” ropade han och sträckte upp händerna mot höjden.

Och då plötsligt hände det. Först som i en dimma, sedan allt klarare en gestalt med Herrens anletsdrag. ”Vem är du som klagar när så många människor på vår jord lider?” sa han.

Farbrorn tittade förundrad och samtidigt förskräckt på Herren och stammade: ”Men varför skall allting tas ifrån oss på ålderns höst, som synen, till exempel?”

”Var glad att du slipper se allt elände som jag måste se, dessutom slipper du se vackra flickor i korta kjolar och utsättas för frestelser.”

”Det här är inget att skämtas om, det är fullt allvar.”

”Visst”, svarade vår Herre. ”Men om inte jag hade haft humor hade jag aldrig klarat det här jobbet. Jag är ju lyckligtvis inte så känslig att jag går i taket om man skämtar om mig eller ritar karikatyrer av mig. Då finns det andra som är känsligare.”

”Men vad är det som gäller: vänd den andra kinden till eller öga för öga, tand för tand?”

”Det där måste ni människor avgöra själva. Jag kan ju inte blanda mig i allt!”

Farbrorn betraktade vår Herre. Han var av normallängd, bar en fotsid dräkt med ett rep knutet runt midjan, såg vältränad ut – men det måste han väl vara med den enorma arbetsplats han skulle täcka. Under den breda pannan fanns ett par varma men granskande ögon och det vita skägget nådde nedanför hakan.

”Men mina händer då? Varför har de blivit så stela?”

”Du har i alla fall två händer. Nu kan du ge dubbelt så mycket till tiggarna än om du bara hade en hand.”

Det blev tyst ett tag. ”Men hörseln då?" undrade farbrorn, "varför ska den bli sämre?”

”Nu slipper du höra allt skitprat som folk pratar. Var glad för det.”

Herren rev sig i skägget och tittade mot solen. ”Det blir varmt i dag”, började han.

”Men hälsporren då? Varför ska jag ha så ont i foten?”

”Hälsporre, ha! Snacka om spik i foten! Det gör ont! Gör lite motion varje morgon och kväll så slipper du det.”

”Va, ska du nu också börja prata om motion? Jag trodde den paradisiska himlen var förskonad från det. Förresten varför ska alla sjukdomar ha personnamn som Alzheimer, Parkinson och så vidare. Är det meningen att alla efternamn ska få en sjukdom uppkallad efter sig?”

”Nej”, sa vår Herre. ”Inte alla men några till blir det nog. Jag funderar just nu på en åkomma som en del stollar kan få. Jag tänker kalla den för Råbergare! Fast egentligen är det inte annat än för sent åldrande. Förresten, om du vänder på notbladet kanske det går bättre!”

Den gamle gjorde som han blivit tillsagd och se, ut ur instrumentet kom en ström av himmelskt vackra, kristallrena toner. ”Hallelujah!” ropade han och grät av lycka.

Herren: ”Spela den där låten som är till minne av mig, Memories of you!”

Mer läsning

Annons