Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flower power under 2000-talet

/

Annons

Håkan Hellströms mamma, Christina Hellström, har släppt en singel. Tillsammans med gurun för poprock från Göteborg, Björn Olsson, har de pillat ihop låten San Francisco. Något jag antar är en form av lös hyllning till Scott McKenzies If you´re going to San Francisco från 1967. De båda vilar i alla fall på samma nerv, samma melodi och samma tema.

Björn Olsson är sällan omedveten om sitt musikaliska arv när han skriver låtar med mor och son Hellström. Han och Håkan tycks nästan vilja provocera genom att testa hur referenstät pop man kan göra. Jag är inte dummare än att jag förstår att just igenkänning och upprepning är två av genrens fundament, men Olssons och Hellströms uppdrag är något annat. Vissa brukar grina över låtstölder. Jag ser det inte riktigt så. Snarare handlar det om initierat låtskapande, fanatiskt kunnande och nästan en vetenskaplig ansats till musik man älskar. Som två historiker återberättar man pop- och rockhistorien samtidigt som man gör historien till sin egen. Beg, steal and borrow. Snyggt.

Har ni inte hört Christina Hellströms San Francisco bör ni göra det omedelblixt. I texten verkar hon ha följt Scott McKenzies råd ”be sure to wear flowers in your hair”.

Med det i åtanke kan jag meddela att tävlingen är avgjord nu. Jag har efter ett par år nu äntligen kunnat utse vinnaren i den landsomfattande tävlingen ”Störst slokhatt på tjejer mellan 17 och 30 år”. Ni känner till falangen. De som badar i stilelement från sent 60 och har (i år) sin estetik grundad i amerikansk folkrock och i viss mån flower power. Woodstockholm. Ni fattar. Min vän Jesper Eriksson visste precis vilka tjejer jag menade. ”Jaha, du menar Hej jag bor i Wisconsin 1968 och nu ska jag åka långfärdsbuss till Kalifornien med min gitarr-tjejen?” Exakt hon. I Stockholm åker man tunnelbana med Janis Joplin minst en gång per dag och för någon vecka stod det bortom all rimlig tvivel. Den här tjejen hade vunnit. Slokhatten var, I shit you not, en och en halv meter i diameter och tog utan att blinka upp två säten. Den var så stor så det liknar ingenting.

Grattis. Du har vunnit en biljett till Coachella.

First Aid Kid är nog ett exempel där vi istället får tacka gudarna för den kulturella approprieringen. Se deras version av Simon and Garfunkels America på Letterman och känn tacksamhet över att systrarna Söderberg hellre lirar country än hambo. Med sådana röster går det att sätta på sig en rätt stor hatt innan det börjas kännas fel.

Mer läsning

Annons