Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Formlös film på gott och ont

/

Annons

Den här veckan har jag sett en tredjedel av Malawis samlade långfilmsproduktion. Jag har diskuterat framtidsutsikterna för genren "incest-feelgood". Och så har jag upptäckt underbar musik av isländska Prins Póló. En filmfestival kan verkligen förgylla januari.

Jag sitter i en liten foajé, till hälften bestående av en trappa. Här är proppfullt av människor. Biografen heter Hugo, skoja, den heter Roy. Jag försöker skriva, prata i telefonen och träffa nya människor samtidigt. Något får ge sig.

Killen i biljettkassan säger att jag måste sitta vid något av borden närmast om det trådlösa nätverket ska fungera, men det går bra här också, lite längre bort. Det går långsamt, men det går.

Publiken går in i salongen. Jag sitter kvar. Några som kommer sent blir hänvisade till balkongen. Nu börjar filmen. Jag såg den i går.

Då och då läcker ljudet från salongen ut i foajén och jag undrar om personalens prat på motsvarande sätt tränger in till biopubliken. Men det skulle de väl ha tänkt på? I så fall skulle de väl inte prata så högt?

Det är ingen slump att jag iakttar människorna och miljön på det här sättet. Många av filmerna som jag har sett på årets upplaga av Göteborgs filmfestival har haft ett distanserat, registrerande bildspråk. Det är som om filmarna inte vill lägga sig i, som att de vill berätta så lite som möjligt med filmens form. Oavsett om det är dokumentärt eller fiktion tycks idén vara att låta skeendet stå för sig självt.

Ett exempel är kortfilmen Punkt 9: val av andre vice talman, av Maximilien Van Aertryck. Den skildrar valet av Björn Söder till andre vice talman, rakt upp och ner, knastertorrt, okommenterat. Du minns väl hur det gick till. Tre slutna omröstningar, ändlösa registreringar av hundratals blanka röstsedlar blandat med några med Söders namn. Utgången oundviklig, oppositionen verkningslös.

Här får formen, eller bristen på form, en viktig funktion. Det gör att vi ser den parlamentariska processen tydligare än vad som är möjligt i korta nyhetsinslag. Vi ser den för vad den är.

I andra fall, i andra filmer, har den här formlösheten framstått som lat. Varför göra film om du ändå inte vill göra film, liksom?

I dag tar filmfestivalen i Göteborg slut och resten av året kan börja, men först filmen med festivalens bästa titel: Women in oversized men's shirts. I huvudet lägger jag till: ... drinking tea curled up in a window, holding the mug with two hands.

Du kan typen.

Mer läsning

Annons