Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Goda berättelser ur vardagen kan ge oss lösningar

Annons

I drygt tre år har jag bott här i min lilla stuga. Nästan varje dag under de tre åren när jag har vittrat postlådan så har jag tänkt att, nu måste jag verkligen sätta upp en ”ingen reklam tack”-skylt. Och varje dag har jag glömt bort det lika snabbt igen. På grund av detta mitt korta minne tillbringar jag en hel del tid på sopsorteringen – högen med papper växer fort när buntar med reklam pressas ned i lådan varje dag.

Andra saker jag brukar glömma bort är vad jag har i skafferiet. Vilket får till följd att jag ofta köper det jag absolut inte behöver – alltså sådant som jag redan har flera exemplar av i skåpen. Som fem flaskor sirap. Tre paket florsocker. Fyra paket havregryn. Men jäklar, jag glömde visst köpa toapapper. Igen. Trots att jag åkte till affären enkom för det.

Minnet är bedrägligt, vilket förstås inte minst vittnespsykologer kan skriva under på. Samma händelse kan beskrivas på hur många olika sätt som helst, beroende på hur många som bevittnat den. Det får mig att fundera över verkligheten. Vad den egentligen är.

Förra veckan såg jag Disneys senaste storfilm Tomorrowland, och vad man än tycker om den produktionen så hade den, tycker jag, ett viktigt budskap. En påminnelse om att det är vi, du och jag, som formar vår verklighet genom vad vi väljer att fokusera på. Fokuserar vi på elände så får vi elände. Helt enkelt för att det är den verklighetsuppfattning som vi ger näring till som kan växa sig stark. Och då kan det vara lätt att fastna i uppgivenhet och tro att vi inte kan förändra något. Det hjältinnan i filmen försöker få resten av världen att förstå är att vi i stället måste fokusera på frågan ”how do we fix it?”.

Det är antagligen samma mekanism som gör att jag upplever att jag får mer ork att förändra något om jag fokuserar på berättelser som visserligen kan handla om jämmer och elände men som ändå har ett lyckligt slut. Ungefär som i de gamla folksagorna. För precis som sagornas djupare syfte alltid har varit att vägleda, ge hopp och spegla livets olika utmaningar, så tror jag att dagens goda berättelser ur verkliga livet kan hjälpa oss att hitta lösningar. Helt enkelt för att inspiration ger motivation.

”Det var en gång en liten gumma som bodde i en liten stuga med sin lilla katt. Länge hade hon kämpat med att bära bort skräp från sin gård, hon bar och bar tills armarna räckte ned till fotlederna och ryggen kroknade av bördan. Men hur mycket hon än slet och jobbade så hade högen med skräp växt sig lika stor dagen därpå. Till slut frågade en av katterna, som hade ledsnat på att se sin matmor så slutkörd: ”Varför spikar du inte upp en lapp om att de inte får dumpa skräp på din gård?” Och se, det hade gumman inte ens tänkt på, så upptagen var hon med sitt skräpsamlande. Från den dagen behövde hon aldrig mer vakna upp till en gård full av skräp”.

Tja, vad kan jag säga – jag älskar sagor. Och nu vore det väl sjutton om jag inte ska få upp den där skylten på brevlådan till slut.

Mer läsning

Annons