Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå alla herrar och pojkar – var håller ni hus?

Annons

Trots den underbara sensommaren när man fortfarande kan gå ”utan strumpor och skor” som i barnvisan och man känner sig lite lagom lättjefull, är det trots allt ofrånkomligt att hösten nalkas. De mörka kvällarna är plötsligt här, det känns lika oväntat varje år. Vårljuset smyger sig på oss, men höstmörkret kommer som en kalldusch. Det är förstås inbillning, men likväl ...

Efter sommarens bekymmerslöshet känns det skönt med rutiner. The same procedure. De skänker trygghet och stadga i vardagslunken. Som pensionär vill man gärna ha någon punkt varje dag som gör tillvaron meningsfull, och är man inte alltför handikappad finns det faktiskt en hel del att ta sig för.

Gympa till exempel. Både nyttigt och socialt, och det finns många olika varianter för äldre människor. Själv går jag på vattengympa, det är skönt och skonsamt för lederna, 32-gradigt vatten och massa glada tjejer/tanter. För det är ju mest kvinnor som är i farten – överallt, i alla sammanhang. Var håller ni hus, killar?

Förra veckan var det terminstart för Sång för hälsan i Kyrkans Hus. Femtio kvinnor – inte en karl så långt ögat nådde, förutom vår ledare Yamandu. Det är kravlöst, opretentiöst, lättsamt, och man behöver inte alls kunna sjunga. Det är inget religiöst heller om nu någon är orolig för det. Vore jag man skulle jag komma på stört med tanke på så många kvinnor på ett bräde.

Alla herrar, pojkar, killar, gentlemän, var håller ni hus? Sitter ni hemma med groggen framför sportspegeln i tv? Upp ur soffan och se till att mina hemska fördomar kommer på skam. Så snart det handlar om något kulturellt är det 97 procent kvinnligt deltagande, det gäller både bokcirklar, kurser, resor, det är antingen par eller ensamma kvinnor. Det är en gammal sanning att det är kvinnorna som bär upp kulturen, men naturligtvis finns det massa undantag.

Kulturskribenten på ST gör gällande att det är dåligt ställt med kulturen i Sundsvall. Jag vill nog inte riktigt hålla med. När jag flyttade till stan för 54 år sedan var kulturutbudet tämligen magert. Då fanns inte Tonhallen, Kammarorkestern, Kulturskolan, Kulturmagasinet, Pipeline för att ta några exempel. Nu finns det faktiskt något man kan ägna sig åt nästan varje dag utan att det behöver kosta skjortan om man kollar igenom utbudet. En titt på veckans meny visar bland annat lunchteater, fotboll, musik i ett otal olika genrer, berättarkafé, föreläsningar ... Det finns allt för olika smaker. Det är förstås på fotbollsläktaren som ni karlar håller till, men där finns ni väl bara varannan vecka. Var är ni alla andra dagar? Sitter ni hemma och deppar och känner er missförstådda och förtryckta av de kulturella kvinnorna? Upp till bevis vet jag.

Mer läsning

Annons