Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håller inte andan och kvävs i väntan på att någon ska ringa och vara en fantastisk Disney-prins

/

Annons

Hela mitt liv (läs: kärleksliv) har jag från nära och kära matats med information om vilken fantastisk människa jag är, hur speciell jag är, och unik och charmig och smart och alldeles särskilt rolig på alla sätt och vis, helt djävla underbar är jag. Jag har blivit satt på en piedestal av de som älskar mig, något som förvisso är fint och fantastiskt och kanske till och med sanningsenligt (läs: sanning med modifikation, läs: allt är relativt, läs: skönhet är i betraktarens ögon, läs: smaken är som baken). Jag kan gå på i evigheter men ni fattar vinken.

På silversked har man matat mig med detta, tillsammans med en släng av något annat – snuttefiltskommentarer (läs: information som man lindat in i både snuttefilt och socker, läs: bortförklaringar). Jag citerar några klassiker: ”Det är klart han kommer att ringa dig, han är bara upptagen”, ”Men Deniz, han är kille, de tänker inte som oss”, ”Men Deniz, du tänker för mycket” och "Han kommer säkert göra om och göra rätt, han har ju dig”, och alla andra bortförklaringar som försvarar att man inte svarar i telefonen, att man ljuger, playar, knullar runt på sidan av och andra beteenden a lá douchebag. Men nej, stopp och belägg nu, jag är proppmätt. Har det aldrig slagit er att han kanske inte är Disney-prins-fantastisk? Varför matar ni mina förhoppningar och mitt ego? Har ni aldrig tänkt på att han kanske inte tycker att jag är hopplöst fantastisk på alla sätt och vis? Har ni aldrig tänkt er att jag, den fantastiska Deniz, kanske bara inte är hans kopp med te? Har ni aldrig tänkt på att han kanske är ett svin, bara sådär, rätt och slätt, som gör svinigt skit helt utan att ha blivit svinigt behandlad själv som en bortförklaring i ryggsäcken? Har ni tänkt på det? För det har jag.

Och jag må vara en over-thinker men så besitter jag också rätt många slutsatser, ett resultat av allt övertänkande. Och jag tänker, att om man vill ringa, så ringer man. Om man vill ha, så ger man. Om man vill träffas så ses man. Precis som om man vill vara en douchebag, så är man en douchebag. Om man vill vara otrogen så är man otrogen, om man vill ljuga, vara en player, knulla runt på sidan av och vara svinig, så är man det. Så löjligt simpelt att man ifrågasätter det. För som sådan är kärleken, simpel, busenkel, ren. Det är människan som krånglar till den, försvårar, lindar in den och smutsar ner.

Så jag tänker inte hålla andan och kvävas i väntan på att någon ska ringa och vara en fantastisk Disney-prins. Och jag skulle råda andra till att inte heller göra det, även om era nära och kära ser er som Disneyprinsessor värda det bästa, håll inte andan. Om någon är en douchebag så är någon en douchebag. Och visst är det mysigt med socker och snuttefilt, men äkta kärlek behöver inget rekvisita.

Deniz Fryksell

Tror på att säga sanningen, även när rösten skakar.

Mer läsning

Annons