Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hälsningar från hamsterhjulet

/

Annons

I skrivande stund är jag inne på de sista timmarna av min långlediga helg. Jag har en sådan varje månad och den, är helig. Varje månad, den lediga söndagen, kommer jag till insikt, det slår aldrig fel – nu ska jag bli en bättre människa, tänker jag. Nu när jag har hunnit med alla mina måsten, jag har tvättat, städat och lagat dussintals matlådor. Nu, ska jag bli en bättre människa. Jag ska sova mer och surfa mindre. Jag ska sluta tjuvröka och börja yoga. Jag ska sluta ha torsdagsfika varje dag på jobbet och börja äta granatäpplen i stället. Och jag ska sluta låta soppåsen bli sprängfylld innan jag byter den. För nu har jag ju tid, att slänga soporna och lära mig kobrans position. Jag resonerar som så, att Ernst Kirchsteiger har lika många timmar på ett dygn som mig, och han är ju mer eller mindre optimal som människa.

Men vilket djävla skitsnack det är! För jag ska säga dig att så fort klockan slår 07.00 på måndag morgon är man inne i hamsterhjulet och springer likt förbannat som en idiot igen. Också bygger man upp det dåliga samvetet alltefter veckans gång. Man har glömt allt om kobran och Ernst och lagom till helgen är man precis tillräckligt värdelös. För vet ni vad som gör oss till sämre människor? Jo, stress. I alla dess former. Vi blir sämre medmänniskor, vi blir sämre föräldrar, vi blir sämre kollegor, vänner och partners, och framför allt blir vi ursämst mot oss själva. Varför? För vi har inte tid. Vi har inte tid att hjälpa, vi har inte tid att vara pedagogiska, vi har inte tid att lyssna, vi har inte tid att ha sex, vi har inte tid att ta en fika fast eventuellt preliminärt kanske den 17 oktober mellan 14.45 och 15.15, och vi har inte tid att ha tid för oss själva.

Men vad vill vi då? Vill vi vara stresshamstrar som springer förbi livet? Nej, vi vill vara goda medmänniskor, vi vill prata om fulfina teckningar med våra barn, vi vill vara uppdaterade i våra vänners liv, det utanför Facebook, vi vill ha sex och vi vill ha tid att dansa fuldans i lägenheten, läsa tidningen i lugn och ro och göra sådant som inte hör till hamsterhjulet. Det är vad vi vill.

Och när jag nu ska komma till summan av kardemumman, tänker jag osökt på pappa, som bara fick bli 39 år. När någon dör, inser man att det man trodde var viktigt, inte egentligen spelar någon roll. Och sådant man inte trodde spelade någon roll, blir det man tycker är viktigt. För det enda man vill ha är det enda man inte kan få – mer tid.

Så vad försöker jag att säga? Jo, att en långhelg i månaden är 72 timmar, det är 864 timmar på ett år, 864 timmar av 8760 så om man lever för en helg i månaden, blir livet ganska ovärt.

Deniz Fryksell

Med lika många timmar som Ernst men ändå hamster.

d.fryksell@gmail.com

Mer läsning

Annons