Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hej datorn – tanten är tillbaka!

/

Annons

Först tänker jag att det kanske handlar om ett virus. Sedan inser jag att det beror på versalerna. Jag har alltså kommit åt Caps Lock-tangenten innan jag ska logga in och därför kommer jag inte in i jobbdatorns universum. Synd, för jag vill gärna ha tillgång till så många världar som möjligt.

Jag är tillbaka på jobbet efter fyra veckor och när jag väl når arbetsredskapets innehåll med stjärnmärkta favoritsidor, kalendrar, skrivprogram och publiceringskanaler drar jag en lättnadens suck. Pulsen går ner, axlarna sjunker och blicken fastnar på ett av fotografierna jag har nålat upp ovanför skrivbordet. Det visar mig, sonen och ett av barnbarnen under en sommarvecka på Gotland för fem år sedan.

Fem år har satt sina spår. Pojkarna har vuxit flera decimeter. När det gäller mig själv är det främst linjerna i ansiktet som har blivit längre. Och grövre. Den där ungdomsfixeringen som präglar vår tid är inte särskilt svår att begripa sig på. Jag förstår den förresten väldigt väl just den här tiden på året. Nu när sommarvikarierna både har loggat in och ut från redaktionen. De är ju så förbaskat unga, snabba, slipade och släta i hyn.

Datorerna höjer dem också till skyarna. De skulle aldrig drömma om att tvinga fram en omstart eller utöva error-terror när det är deras flinka fingrar som dansar salsa över tangenterna. I stället bjuds det på lätta steg och enkla turer. Det hittas genvägar och används knep och kortkommandon. Servern som brukar sucka och stöna under mina tvekande, tafatta händer, sträcker på sig och skickar plötsligt signaler med ljusets hastighet. Digitalkamerorna, mobiltelefonerna och redigeringsprogrammen ropar också: "Ungt är bra, de här vill vi ha". Och jag måste hålla med om att ungdomarna är väldigt hjälpsamma och lätta att samarbeta med. Till skillnad från datorn då.

Det är förresten likadant med pc:n jag har hemma. Så fort någon runt-tjugo-människa slår sig ner framför den börjar den kroma sig och glänsa. Från att ha varit träskallig, trögtänkt och tråkig får den en ny inställsam och lekfull lyster. Allt blir plötsligt möjligt. Allt blir nåbart, uppenbart och självklart. De nyutbildade verkar inte ens behöva fundera på det där med att en hårddisk alltid innebär en risk. För ibland försvinner ju faktiskt det man har sparat fortare än man hinner säga datakrasch.

Men efter att vi har haft semester från varandra måste jag nu försöka få den fyrkantiga burken att bli min vän. Och jag får inte haka upp mig på det mamma brukar säga om att: "Vänta bara, det blir ännu värre sen". Det är bara att hoppas att den står ut till nästa sommar, när datagenerationen dansar in igen.

Läs fler krönikor av Katarina:

Vad bär körsbärsträdet på för hemlighet?

En önskan om ny klädsel och bättre fjädring

Vem får boka bord på en obokningsbar krog?

Mer läsning

Annons