Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henning Mankell är död – men hans historier lever vidare

Annons

I en intervju för GP berättade Mankell innan han dog om hur skrivandet var det enda han kunde och hur han genom sitt liv alltid velat berätta en historia. Jag har själv inte hunnit läsa intervjun i sin helhet men läste däremot bloggaren Fredrik Backman, och hur denne blivit påverkad och rörd av hur Mankell genom sitt författarskap definierade både sig själv och sin värld.

”... det är ju skrivandet som gör oss till människor. Jag kan berätta för er och ni för mig om vår fruktan, längtan, våra drömmar och öden. En katt kan inte dela en berättelse om sina drömmar med en annan katt, men det kan vi människor. Den berättande människan, det är det vi är.”

I intervjun med Ingrid Norrman, gjord den 16 september i år, berättar Mankell även om sin fascination för Robinson Crusoe, och att just den boken var själva brinnande anledningen till att han blev författare.

Jag har inte läst Robinson Crusoe och jag har knappt läst något av Henning Mankell. Men jag rördes av samma mening som tydligen också grep tag i Fredrik Backman. ”Den berättande människan, det är det vi är.”

Orden kittlar en. Jag fascineras av hur Mankell, genom sin passion för ord, meningar och historier, lyckas kapsla in det jag kan hålla med om är det viktigaste arvet vi människor kan lämna. Att vi genom tid och rum, med ord talade, skrivna eller sjungna, kan berätta om hur det var, hur det är eller hur vi tror att det kommer bli. Att språket förblir den enda tidsmaskin vi någonsin kommer uppfinna.

Intervjun i sig är ett lysande exempel. Backmans blogginlägg ett annat. Kraften av att påverka någon bara genom att sätta ord till papper. Död eller levande, person eller ting, Crusoe eller Wallander.

”I natt dog Henning Mankell. Han berättade in i det sista. Så även om nästan alla dagar nog är bra dagar att läsa Robinson Crusoe högt för en stor eller liten människa som man tycker mycket om, så är just i dag kanske extra bra”, skriver Fredrik Backman i sin blogg.

Folk har nog berättat det förut för er, men jag tänker säga det igen. Vi kommer faktiskt inte att vara här jämt. Vi försvinner av miljarder anledningar och det enda som finns kvar är det någon väljer att berätta om oss.

”Till Fredrik Backman och Henning Mankell. Jag lovar att läsa Robinson Crusoe. Nu är den enda tiden jag kan.” / Gustav.

Gustav Parment

Mer läsning

Annons