Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjälp, jag är en ocool farsa

/

Annons

Jäklar. Jag har kommit till en skitjobbig insikt. 

Jag är en påse jordnötter ifrån att bli en ocool farsa. En sådan som har fotriktiga skor, luktar lite svett och inte har någon känsla för när och hur det är befogat att dansa.

Jag har ett sådant där uppenbarelseminne från min egen plastfarsa. Han var rätt cool egentligen och mina polare uppskattade honom. Han kunde meka och svära, hade varit en hygglig idrottsman, hade rapp humor och jag fick låna hans pokerkonto innan jag fyllde 18. En skön Tipslördag-farsa, helt enkelt.

Så eftersom följande minne får ses som någon slags engångsföreteelse hoppas jag att jag blir förlåten för att jag berättar det. Jag älskar ju karln ändå.

Jag gick i nian och tog med en skitsnygg tjej hem. Det var vinter-OS och plastfarsan var ledig i väntan på att få öppna sin restaurang. 

Hela ekvationen betydde soffläge från 7–23. Han hade flyttat in i julklappsunderstället av praktiska skäl och det besatt en viss OS-arom vid det här laget.

Med en påse jordnötter i ena handen, framför någon rodel-semi på burken, hälsade han välkommen med den andra. Helt ogenerat.

Precis fel tillfälle att vara ocool. Jag lovade mig själv att aldrig göra detsamma. Men – jag tror att jag håller på att bli likadan.

Min äldsta dotter är drygt två år och "schluta, pappa" har blivit något slags mantra på repeat. Redan nu!

Är det pappastandard? Blir vi så här som någon slags bieffekt av födelseattesten? Slår vi av vår coolfaktor när livspusslet är så oläggbart som det är nu?

Jag la ihop ett och ett och svaret är förkrossande. Jag ÄR på väg dit.

1. Lukt- och klädselkombon. Jag har byggt om altanen till något slags hemmagym för att kunna träna effektivt nu när jag har två barn. Har jag fyra minuter över smyger jag dit och gör några böj. Effekten av det är dubbel: Jag går alltid runt i bar överkropp och shorts. Helst tajts. Och framför allt luktar jag svett.

2. Gränslösheten. Vi har alltid fuldansat hemma. Men som farsa har man plötsligt en autoväxel som gör en ogenerad på offentlig plats och inte gör skillnad på den och vardagsrummet. Här om dagen skrek min äldsta åt mig och ville desperat till mamma i stället, till följd av min spontandans i Birstagallerian.

3. Ryggsäcksmentaliteten. Jag gör praktiska val. Jag har börjat med ryggsäck till exempel. Och den innehåller allt: våtservetter, extrakläder, festis, korvmackor, Rambokniv, stormkök, grästrimmer och vad vet jag?. Nästa steg: magväska, turisthatt och glasögon med uppfällbara solglas.

4. Soffläget. Det är EM på tv. Snart OS också. Jag bor i soffan under sändningstid.

Hade min dotter gått i nian nu, och tagit med sig en skitsnygg kille hem, hade jag varit precis nidbilden av den där ocoola farsan. Fast inte bara som engångsföreteelse utan dygnet runt.

Jag hade luktat svett i tajts på soffan och hejat ogenerat. Kanske briljerat med mina jenkakunskaper.

Den enda bocken jag inte kan kryssa i är påsen med jordnötter.

Och att jag har 13 år på mig att fundera på om jag ska göra något av den här insikten. Eller bara omfamna den.

Tidigare krönikor:

Superfarsans dröm om en mästerskapssommar

Här är mina dopade superhjältar

Jag presenterar – dokumentären om radhusfarsan

Dieternas diet – så här får du drömkroppen

Mer läsning

Annons