Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I en ojämnt fördelad värld

Annons

Det är tidig lördag morgon och den första novemberfrosten har liksom slukat mina fönster men ett varmt morgonljus vittnar om en sol någonstans inte allt för långt borta. Jag ligger i min röd-rutiga pyjamas med täcket upp till näsan. Jag har det oförskämt bra. Två gröna blinkar och sömndimman skingrar sig, så är tankeverksamheten i gång, och jag tror jag stannar här.

Jag tror jag stannar här, tills jag slipper scrolla mig igenom ett Facebookflöde av kryptiskt rasistiska statusuppdateringar och länkar med hal information. Uppdateringar uppdaterade av folk jag någon gång uppenbarligen trott bättre om. Un-friend. Jag tror jag stannar här, tills alla muslimer inte ses som terrorister, tills alla romer inte kallas zigenare och tills Sverigedemokraterna inte ses som några slags Sverigehjältar som med en inskränkt människosyn ska rädda Sverige från muslimska terrorister och tiggande zigenare.

Jag stannar här, tills människan slutar vara så förbannat egocentrisk, självupptagen, jag-fixerad och inte bryr sig det minsta om levande varelser, luften vi inhalerar eller marken vi förgivettagande går på. Nej, ingenting tycks spela någon roll, för människan gör, det människan vill, till den oattraktiva grad att man låter världen gå med säkra steg mot ett förfallande. Människan konsumerar kopiösa mängder kött och animaliska produkter, trots att det är den absolut mest omfattande anledningen till miljöförstörelse och den säkraste och snabbaste vägen till ett förfall. Varför? För att människan vill. Men när vi år 2048 fiskat upp varenda jävla fisk, när vi skövlat hela jävla amazonas och när vi fått de som törstar att törsta ännu mer för att vi konsumerat så kolossalt mycket vatten på våra uppfödda djur och dess foder, vill ni fortfarande argumentera för animalisk konsumtion då?

Nej, jag tror jag stannar här, tills bögar får lämna blod, tills män slutar våldta, tills mobbare slutar mobbas, tills Katrin Zytomierska slutar prostituera och propagera en karaktär som gör världen till en sämre plats, tills mina killpolare också blir insläppta av översittarvakten i dörren, tills folk slutar prata om Afrika som om det vore ett land, tills Syrien vet fred, tills Norge och Danmark blir mer solidariska och tills jänkarna slutar tro att USA är hela världen. Jag tror jag stannar här, tills killen jag hopplöst, hejdlöst fallit för slutar krossa mitt hjärta för att sedan mena att han saknar när jag ler. Jag stannar här, tills han finner moral och tills jag inte längtar efter dagen då jag inte längtar efter dagen då jag inte längtar efter honom.

Men nu har hon flippat ur, den där otacksamma Fryksell tänker du och tar en till tugga av lingongrovan. Och det kanske jag har, men den som inte ser hur brutalt otacksam mänskligheten är gentemot världen vi lever i, jorden vi lever på och mot människorna vi lever med, är naiv.

Jag tror jag stannar här ...

Deniz Fryksell

Menar att delad lycka är dubblerad lycka men delad sorg är halverad sorg. Hoppas därför på en mer jämnt fördelad värld.

d.fryksell@gmail.com

Mer läsning

Annons