Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag går mot botoxströmmen och dagens kvinnliga ideal

/

Annons

Tittar på morgon-tv en lördag. I helgpanelen spanar en av gästerna om att 40+ är det nya 20+. När jag hör det tänker jag att det vore välkommet om fokus skiftade från ung till lite mognare kvinna för ett litet tag. Om det vore hett med erfarenhet.

Vi har så länge fokuserat på ungdom, som vore det en fantastisk egenskap. Alla är unga, men alla unga blir äldre. Erfarenhet kunskap och mognad är coolt. Motsatsen tämligen oattraktiv, om du frågar mig.

Men spaningen handlade inte om det.

Den handlade om att det för dagens 40+ är fullt möjligt att se ut som 20+.

Varför inte om det är möjligt, sa spanaren i panelen? Varför, undrar jag? Det är mycket som är möjligt som man borde avstå.

Hen som spanade menade att det ultimata är att ha erfarenheten som en 40+ men looken som en 20+. Hon har inte läst en rad om ickeverbal kommunikation, det hör jag det. Fniss. Den botoxade pannan blänkte slät i tv-rutan och även om hon skrämts med en huggorm hade den inte rynkats det minsta. Inte ens om hon brustit ut i gråt, eller blivit arg. Artificiell ung panna är ju lika med uttryckslös panna. Vill man i stället se förvånad ut kan man med hjälp av botox välva ögonbrynen, vilket är en konstig min att bära 24/7.

Varje tid har sina ideal och den här tidens ideal är märkliga. Kvinnor ser ut som Joker i Batman för att de botoxat bort rännan mellan näsa och överläpp. Pussas rakt ut i luften, oavsett, på grund av diverse läpplyft.

När man som kvinna kritiserar kvinnliga ideal man själv inte lever upp till, kallas man ofta avundsjuk. Botox är inget att vara avundsjuk på, det är ju bara att spruta in. Ett smart sinne, en begåvning är något att avundas. Ingen man kan skaffa på en kafferast.

Jag gillar helt enkelt inte att människor tjänar pengar på en planterad ängslan.

Alla får naturligtvis göra som de vill. Men det finns inga åsikter eller ställningstaganden som inte får kritiseras. Man skulle kunna förledas att tro att skönhetsindustrin och människors ingrepp är heliga, men det är de naturligtvis inte. Jag säger nej. Någon ensam rackare måste stå upp för att det är galet att spruta in gifter i ansiktet, se ständigt förvånad ut och pussas rakt ut i luften.

Det fick bli jag.

Dagens skönhetsideal omskrivs positivt överallt. Nu drog jag mitt alternativa strå till den stacken. Som en riktig kärring mot strömmen. Kärring är jag, 51 ½ , en ljuvlig ålder med uppriktighet som uppfriskande inslag, men detta har faktiskt inget med ålder att göra.

Mot strömmen har jag alltid gått. Bara döda fiskar åker med.

Mer läsning

Annons