Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag vill inte vara en duktig flicka

/
  • Om jag fick ha en dialog med mitt tonårs-jag så hade jag sagt åt mig att fokusera på det jag tycker är roligt.

Annons

Jag är så innerligt trött på den Duktiga flickan. Du kanske inte vet vem den Duktiga flickan är men det ska jag berätta för dig. Det är en hen som samhället likt en förlossning har krystat fram. En slags ihålig någon vars yta är perfekt polerad. Och det sätter krav på oss vanliga dödliga som är omöjliga att leva upp till. Det blir en jakt efter något som inte egentligen finns.

Som en evig process där man ständigt ska försöka förbättra jaget och fokus ligger på ens yta och prestationer. Det blir tydligt att man inte duger som man är.

Men det är inte konstigt att man hakar på detta, när man ständigt matas med information om hur man borde vara och hur man borde se ut. Allt ifrån det perfekta livet som bara finns på Facebook, med kolossala mängder kvarg och hembakta scones, till hashtagen Aldrig vila som innebär att man ska just det – aldrig vila. Det blir så bisarrt och surrealistiskt och ärligt talat så vet jag knappt hur jag ser ut utan Instagramfilter längre.

Och samtidigt som det är rätt så komiskt, är det egentligen ganska sorgligt. Jag tänker i största allmänhet på alla unga vuxna som får en tung börda på sina axlar. Press från alla håll och kanter som leder till prestationsångest på grund av orimliga krav och mål. Om jag fick ha en dialog med mitt tonårs-jag så hade jag sagt åt mig att fokusera på det jag tycker är roligt. Jag hade sagt åt mig att härda ut tonårstiden som för de allra flesta är rätt tung, även utan prestationsångest. Jag tänker framför allt på alla gymnasieelever där fokus alltid ligg­er på att utbildningen ska leda till jobb, alternativt behörighet att studera vidare akademiskt.

Jag skulle hellre se en utbildning där fokus främst ligger på att stärka tonåringarna och förbereda dem inför vuxenlivet. En utbildning där de kan få spendera sina tre gymnasieår med att göra det de tycker är roligt och intressant. Givetvis är det fantastiskt bra med en utbildning som direkt leder till en fot in på arbetsmarknaden och en kombination är väl det optimala. Men jag tror att en stark individ med bra självkänsla kan komma minst lika långt, om inte längre. Och det är där fokus bör ligga.

Jag är inte en duktig flicka. Jag har inte ett perfekt liv. Min frukost består alldeles för ofta av två koppar kaffe innan jag stressar iväg till jobbet. Jag sover hellre än att baka scones, jag är för lat för att aldrig vila och det vänder sig i mag­en på mig, bara vid tank­en på kvarg. Men jag har bestämt mig, att jag duger som jag är.

Jag ser det litegrann som att vara kär. I början tycker man att sin kärlek är perfekt men en bit in i relationen inser man att det inte är så. Man ser varandras brister och imperfektion och man kan relatera, något som människan älskar att göra. Och sanningen är, att perfektion är ickeexisterande. I en perfekt värld kanske man kan vara en perfekt människa. Men vi lever inte i en perfekt värld, så varför inte bara vara de vi är?

Mer läsning

Annons